”Jag blir inte iskall över en vinter...”

Stjärnkusken om chansen i Elitloppet - och livet han valt: ”Jag är tacksam”

avErik Pettersson

Foto: Michaela Palmqvist
Erik Adielsson om livet, kusklivet och chansen bakom Double Exposure i Elitloppet.

Erik Adielsson, 44, är en av Sveriges bästa kuskar.

På senare år har han trappat ned sitt körande för familjens skull, för Trav365 berättar han om upplägget, hur han påverkas av snacket att han tappat som kusk och hur viktigt det är att få köra Elitloppet.

– Extremt viktigt. Det känns inte bra att stå vid sidan, säger han.

I början av 2000-talet prenumererade han på topp 3-placeringen i den allsvenska körsvensligan i Sverige, alltså över kuskar som vinner flest lopp i Sverige, och tog hem titeln som mestvinnande i landet upprepade gånger.

Förra året var 44-årige stjärnkusken Erik Adielsson inte ens på topp 10-listan.

Anledningen? Ett medvetet val.

– Det grundandes i när vi fick döttrar. Om du är travtränare så går det ju inte att ta ledigt i längre perioder, du måste vara hemma och kolla till rörelsen, men är du travkusk så kan du ju, om det är sanktionerat, som det var både med Stig och Svante, att vi var i Nya Zeeland två gånger. Och jag kände ju lite att de här första tio åren med barnen, kan man ge dom lite extra tid hemma, så är det väldigt, väldigt bra. Det är en unik situation jag har, sen har jag också valt att köra åt Stig och Svante rakt ut. Jag kör deras hästar, även om jag skulle kunna hitta en bättre någonstans. För mig passar det bäst, långsiktigt. Jag vill gärna ha det så, att man har samarbetspartners, jag kör en lite sämre häst åt Svante, även om jag kan få en bättre chans, för jag tycker det är roligare att köra dom hästarna hela tiden och jag tror också att teamet blir tajtare liksom. Man förlorar på det ibland, ibland så har man frågan om en riktigt bra häst och får säga ”sorry, jag kan inte köra den”, det tappar man lite på, men för mig så vinner man åt ”andra hållet”, säger Erik Adielsson.

”Inget jag vill gnälla över”

Det livet du har nu, det funkar bra ekonomiskt och så vidare?

– Ja. Det är klart att varken Stig eller Svante har vansinnigt mycket på V75, så där har jag tunt, men samtidigt så är det inget som jag skulle vilja gnälla över, för det är jag själv som satt mig i situationen, jag kör lite mindre, men det är något som man är ovan vid. Om man går tillbaka i hela karriären, där man kunnat välja och vraka och nu är det mer att man är tacksam om man får tre-fyra stycken på V75. Men som sagt, det är inget gnäll, det är bara ett faktum och jag tror att det är en produkt att dels att jag varit så hård att köra åt dom här två och dels att jag kört mindre. Det är mitt eget ansvar, men det är en ovan situation. 

Hur har du blivit som kusk, tycker du själv, efter att du trappat ner?

– Jag är mer fokuserad när jag kör. Jag hade inte varit en bra kusk om jag skulle köra sju kvällstrav i veckan och tre lunchtrav, då hade jag inte presterat bra. Men sen märker jag ju att när man kör lite mindre så blir man mer, vad ska man säga, föremål för…till exempel i vintras, Stig har bara 25 hästar nu, Svante startar nästan ingenting i december, januari och februari, jag märker lite hur snacket går, ”Erik är inte lika het”, för att man sitter i fjärde inner och blir femma. Sen börjar Svante att starta lite vettiga hästar i mars-april och så bara, det är nästan som att folk kommer på igen, ”men vänta, han kan ju faktiskt köra lopp”.

Påverkas du av det?

– Njae, jag har ju varit med i 25 år. Lite förvånad över det blir man och man inser också hur flyktigt det är det här, jag har snart vunnit 5 000 lopp och kört i 25 år, jag blir inte iskall över en vinter. Jag tror det hör till sporten också för du är inte bättre än ditt senaste lopp.

– Men jag märker också åt andra hållet, när Svantes bra hästar börja trumma ut, det är nästan så att folk ”just det, Erik kan ju faktiskt köra dom där två varven ganska okej” och det är glädjande, men jag känner också trygg i mig själv, har jag en bra häst så tycker jag att jag kan leverera.

– Jag har fått vänja mig från att vara etta och tvåa i allsvenska ligan, nu är man sjua och åtta.

Är det jobbigt?

– Det är en omställning, för att under så många år så har man haft det inarbetat, att det är där man ska vara, högst upp, lite handlar det för mig om hur mycket kör man in per start. Det har fortfarande varit bättre för varje år. 

Känner du dig lite bortglömd?

–  Jag är, just på V75, mer spelbar än vad gemene man tror. Men det tar väl lite tid att jobba in det. Det är väl lite det jag saknar, att ha en jämn strid av V75-styrningar. 

– Samtidigt, det är mitt eget ansvar, lite tappar man ju det när man inte åker så mycket på vardagstävlingarna. Det går inte att gnälla, men man kan bara att konstatera att så är det.

”Känns superbra”

Hur inspirerande är det att din mamma och pappa har flyttat upp till Stockholm?

– Det känns jättebra. Det känns till och med bättre än jag trodde. Det är nästan 15 år sedan vi bodde på samma ställe, dels för att jag flyttade upp till Stockholm och dels för att dom har varit i England. Det är klart att man har kontakt då också, men det är inte på samma sätt som nu, när man bara går över och tar en kopp kaffe, eller åker tillsammans på trav. Det har också känts inspirerade för mig och jag tror, även för mamma och pappa, att dom har landat bra i det. Det känns superbra, verkligen.

– Jag är tacksam att det gick att få till.

Skulle du kunna tänka dig att träna fler hästar? Bli mer en tränare?

– Som det är just nu, så skulle vi kunna ha en lite större rörelse, men vi har bara två boxar som vi hyr av Stig, alltså det är inte så lätt att få fler, det är lite halvfullt, egentligen skulle det kunna hända. Lite är det ju så att nu börjar tjejerna bli lite äldre och få lite andra intressen, det är liksom ingen garanti att dom bara hänga med föräldrarna när dom kommer hem, det gör ju också att man är lite mer spelbar för att åka på trav, på andra dagar än dom vanliga. Men jag är jäkligt glad över att dom här fem, sex och sju åren, att man fått så mycket tid med barnen. Jag har kunnat välja det, det är väldigt få som har en sån situation. 

”Sjukt spännande”

På söndag får Adielsson återigen svinga sig upp bakom en häst i Elitloppet. Åt Daniel Redén kör han Double Exposure. Men det var länge menat att han skulle sitta upp bakom en annan häst i storloppet: Uza Josselyn.

– Vi hade pratat ett tag, jag och Uza Josselyn-folket. Och när Daniel ställde frågan så startade hon på söndagen, Uza, och ja, visade väl kanske inte gnistrande form. Nu var det 2 700 meter, hon gick med skor och var med i lite körning, men när jag ställde frågan till René (Uza Josselyns tränare) är det okej om jag kör Double Exposure? Så var han väldigt okej med det. Så länge Gelormini, som kört henne i Frankrike kan köra, så är det fine. Det kändes ganska viktigt för mig så att dom inte inledde Elitloppshelgen besvikna, det var nummer ett att dom skulle känna sig okej med det. 

Känslan kring Double Exposure?

– Det hon har gjort tidigare, det hon gjorde förra Elitloppshelgen, det hon gjorde i Rättvik, det är klart att det är sjukt spännande. Det blir det.

– Sen har jag aldrig kört henne, men jag har kört mot henne och sett alla lopp, det är klart att det blir sjuk spännande. 

Hur känner man så här inför?

– Man är jäkligt sugen och förväntansfull.

Hur viktigt är det att få köra Elitloppet?

– Det är extremt viktigt. Det känns inte bra att stå vid sidan. Nu är det ett tag sedan jag gjorde det, men nej, där ska man vara med. Det är inget snack om det, säger Erik Adielsson.

ARTIKELN HANDLAR OM

Elitloppet

Trav

Solvalla

V75