Tobias Hysén om de oväntade hyllningarna inför avskedet

avPetra Thorén

FOTBOLL

GÖTEBORG. Han är spelaren vars personlighet nått över klubbgränser.

När Tobias Hysén, 36, tackar för sig, tackas han själv av från fler håll än IFK:s egna led.

Inför avskedsmatchen berättar Blåvitts ikon om de oväntade hyllningarna, sina bästa minnen och den mest plågsamma stunden i IFK-karriären.

Det råder ett sällsynt vackert sken på Kamratgården den här lördagen. Solen når knappt över de gula bladverken men påverkar ändå ljuset och på halva planen, där Tobias Hysén befinner sig, ligger ett skimmer.

Mjukt och vackert, som den karriär som ska ramas in.

Tobias Hysén med tränaren Poya Asbaghi

Tobias Hysén deltar inte på träningen. Det tillåter inte knät som krånglat och opererats.

Samtidigt är Tobias Hysén fullt engagerad. Han ger råd till en av ungdomstruppens spelare som får vara med på passet och han diskuterar taktiska drag mot Malmö FF med tränaren Poya Asbaghi.

Omtumlande vecka

På söndag eftermiddag spelar Tobias Hysén sin sista match för IFK Göteborg på Gamla Ullevi.

Veckan inför avskedet har varit omtumlande. Hälsningarna har strömmat in. Varma kärlekshyllningar från nära vänner som Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr på klubbens egna sociala medier, men också direkta meddelanden till Tobias Hysén.

Några av dem oväntade.

– Till exempel från spelare i andra lag. Som Ricardo Santos som spelade i bland annat Djurgården och Åtvidaberg. Även om vi talades vid en del när vi båda spelade i Kina så blir det speciellt att han tar sig tiden och skriver. Det finns hälsningar från många.

Från spelare i Malmö FF också?

– Så kan det absolut vara...

Bland avsändarna finns också motståndarlags supportar, vilket IFK-anfallaren värderar högt.

– Jag håller det varmt om hjärtat när man får meddelanden från motståndarlagens fans. Det är kul att man har gjort det bra som fotbollsspelare, men det kanske är ännu viktigare att man lämnar något som människa efter sig, säger han.

”Självklar sak för mig”

Många minns Tobias Hyséns respektfulla ord och handlingar inför mötet med AIK, dagar efter att klubbens målvakt Ivan Turina tragiskt gått bort i maj 2013.

– Det var en självklar sak för mig, men det är inte givet att folk ska komma ihåg det. Det är många som tyckte att jag skötte det bra och vill ge tillbaka nu av den anledningen. Jag blir lite fascinerad över att man håller det i minnet, säger Tobias Hysén och fortsätter:

– Den händelsen var extremt påfrestande för alla där och då. Då handlade det om att bryta ut situationen från matchen, allt innan och efter måste vara för sig. Det kanske inte alla tog för givet att vi skulle göra för vi var Blåvitt. Men det var en viktig grej, där kände jag att jag ville markera innan för att få alla våra att förstå att detta måste vara en sak för sig.

Tobias Hysén slog igenom under sin tid i BK Häcken och lyfte på allvar i Djurgården, dit han värvades 2004. IFK Göteborg kom han till 2007 efter en svår tid i brittiska Sunderland. Han damp ner i ett IFK Göteborg som var inblandat i den allsvenska guldstriden.

Han har med undantag för ett tvåårigt avbrott i kinesiska Shanghai varit klubben trogen.

Vilket är ditt bästa minne i Blåvitt?

– Det var när vi vann guld (2007), det går inte att slå eftersom det är det finaste man kan vinna. Sen har jag en extra känsla för cupsegern 2013. Den kom efter tre år då vi hade haft det ganska jobbigt. Jag var kapten under den perioden och att få lyfta pokalen är ett starkt minne.

Och det värsta minnet?

– Det var 2009, samtidigt som det var en bra säsong så sticker den matchen (AIK, som tog guld på Gamla Ullevi) ut. Så är det. Den sticker ut, men själva känslan när vi torskade med 5-0 uppe i Gävle (mitt i seriespelet 2012) var tung också. Då var man inte fräck, det var en annan känsla. Jag minns att jag sov över hos Hannes (Stiller, före detta spelare) och när vi skulle köpa frukost på morgonen dagen efter körde vi i 20 minuter för att hitta den minsta affären vi kunde för att slippa träffa folk. Varje gång vi gick förbi någon var känslan att man skulle få en smäll på käften. Det var hemskt.

Var du rädd?

– Nej, nej. Det var mer ångest och skam. Man funderade på vad man hade ställt till med. AIK-matchen var det bara ren besvikelse, detta var en värre känsla. Man mådde inte bra.

Tobias Hysén, som varit en erkänt framgångsrik målskytt, kommer att jobba kvar i IFK Göteborg. Exakt i vilken form vet han ännu inte då den senaste turbulenta tiden har inneburit ändringar i klubbledningen.

– Det pågår ett arbete där klubbledningen ska sätta en strategi och den måste få sätta sig så man ser vilka tjänster vi ska ha och var jag gör mest nytta. Jag tror att det löser sig med ett jobb, det är jag inte orolig för.

Vad vill du helst göra?

– Jag är öppen för att göra många saker, men tror att jag kommer att göra mest nytta på planen.

I A-laget eller i de yngre lagen?

– För mig har det ingen betydelse. Men kan jag hjälpa till och få in i skallen på yngre spelare det som jag lärde mig när jag va 30 år som forward, har de med sig en hel del redan.

Krånglande knä

Hur mycket speltid det blir i dagen match mot Malmö FF är osäkert.

Knä krånglar och lagledningen ska lägga en plan för en seger.

–  Jag får se om jag startar eller kommer in sent. Eller vi kanske skojar till det och tar det mitt i. Men ute på planen ska jag om jag så ska käka värktabletter hela natten.., skojar Tobias Hysén.

Det allsvenska kontraktet är i hamn för IFK Göteborg och Tobias Hysén är glad för att hans knä hämtade sig så bra att han kunde bidra till den viktiga bortasegern mot Brommapojkarna.

– Med facit i hand var det helt avgörande. Att kunna spela 95 minuter i den matchen och hjälpa till var extremt skönt. Det var jätteviktigt. Dels för min egen del men också för laget och klubben, säger han.

Beslutet att sluta känns med förutsättningarna som råder rätt.

– Om jag hade haft en 30-årings kropp kanske jag hade fortsatt spela men nu är läget inte så. Det känns både mentalt och fysiskt som att man är klar, säger han.