Fagerlund: Kanske tyngsta MFF-segern i år

FOTBOLL

ÖREBRO. Hur tungt kan en seger väga?

Räkna in ett ledningsmål efter trögt spel, straff emot sig, kvittering på andra försöket, och så slutligen mål nummer två för Carlos Strandberg.

Svar: Riktigt, riktigt tungt.

Är förbannelsen bruten nu?

Det kanske aldrig fanns någon, men när Saman Ghoddos fick stjäla poäng på Stadion förra omgången, trots tusentals himmelsblå möjligheter, blev det liksom kontentan av den här MFF-säsongen. Det sedvanliga flytet, som troligtvis handlade mer om individuell kvalitet än faktiskt flyt förra året, fanns plötsligt inte längre.

Kanske, kanske är det på väg tillbaka igen.

Värmen tog ut sin rätt

Det tog inte många minuter innan det gick att få en klar bild av hur mötet mellan Örebro och Malmö skulle utspela sig. Först och främst måste värmen givetvis nämnas (borde inte plast smälta vid sådana här temperaturer..?) och det kändes lite extra kontinentalt när speakern plötsligt deklarerade vattenpaus en bit in.

Efter ett tag kom jag på mig själv med att sitta vriden åt höger med vänsterbenet över det högra. Det var inte särskilt konstigt, större delen av halvleken var det spel mot ett mål där MFF förde och Örebro koncentrerade sig på att ligga så kompakt som möjligt. Uwe Rösler mönstrade en trebackslinje (Behrang Safari, Lasse Nielsen och Franz Brorsson) och det kräver ju en del av yttrarna i det offensiva spelet. Sören Rieks, som befann sig på vänsterkanten, är av naturliga skäl betydligt mer offensiv än Andreas Vindheim som också sjönk ner som högerback när hemmalaget hade bollen.

Men mest bollinnehav (53 procent under första 45) är som bekant inte alltid lika med ett välfungerande spel. Malmös försök till forceringar kändes ärligt talat rätt krystade. Att springa upp till den sista tredjedelen - eller möjligen fjärdedelen - var inga problem, men ÖSK-försvaret är på tok för skickligt för att gå på enkla trick. Anders Christiansen, som är fullproppad med potential, det vet vi alla, har en bit kvar till den allsvenska formen anno 2017.

Rieks instick gav resultat

I övrigt var det för dålig rörelse, bortsett från några fina instick från Rieks. Därför var det kanske inte helt överraskande att just ett sådant gjorde att MFF kunde pusta ut en aning i hettan direkt i den andra halvleken. Med Alexander Jeremejeff borta (och i dag även lagkaptenen Markus Rosenberg) är det viktigare än någonsin att Carlos Strandberg kan transformeras till den där målsprutan som till viss del fortfarande gror inom honom. Ledningsmålet var en fröjd att se, en mix av styrka, teknik och vakenhet.

När AIK besökte Behrn arena under våren valde ÖSK att ösa på allt man hade direkt från avspark (Solnaklubben väntade till den andra halvleken innan de växlade upp och matchen slutade 1–1). Den här gången blev det tvärtom, först efter baklängesmålet accelererade hemmalaget och fick till slut tacksam utdelning i form av en hyfsat billig straff som Filip Rogic slog in efter att Johan Dahlin räddat Kennedy Igboananikes försök.

De säger sig fortfarande tro på guld

Ett mål kan väga tungt och så kan det väga riktigt, riktigt tungt. Carlos Strandbergs 2–1-avslut, hans sjätte fullträff den här säsongen, innebär dels att proppen kan vara på väg ur för anfallaren på allvar.

Det är också precis det som Uwe Rösler, spelarna, supportrarna och den omtalade vinnarmentaliteten, som påstås vara ingjuten i de himmelsblå väggarna, behöver för att kunna traggla vidare.

”Jag tror på guld” svarade Fouad Bachirou (som stod för en stabil fyraplusinsats i dag, som vanligt) på frågan vem som vinner allsvenskan för någon vecka sedan.

Vi kanske fnyser åt påståendet, men så länge MFF tror på det ska vi nog inte gapa för mycket.

Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
Laddar Matchöversikt
De har gjort flest säsonger i Allsvenskan 00:22

avFrida Fagerlund

ARTIKELN HANDLAR OM