Wennerholm: Bolt var värd ett bättre slut

SPORTBLADET

LONDON. Det gjorde ont att se Usain Bolt falla i sin sista tävling.

Skadad när han skulle springa hem sitt sista guld.

Men även om det inte blev det perfekta slutet, så har jag fått se den perfekta friidrottaren i drygt nio år nu.

Jag kan bara tacka för showen.

Det högg till lite i hjärtat där uppe på pressläktaren, då Usain Bolt skadade sig illa när han skulle jaga sitt sista guld.

Nu tog han sig inte ens i mål.

Usain Bolt var värd ett bättre slut, ett bättre öde.

Ändå bjöd han på kvällens stora händelse, den folk kommer att prata om i dagar. Även om det inte blev den förväntade, men vad har blivit det i detta VM?

Det är den effekt han har på varje arena han uppträder. Segrar eller ej. Det är Usain Bolt folk betalat för att se, det är honom de varit här på Olympiastadion för att hylla. Det är honom de lider med en dag som denna.

Självklar publikfavorit

Det har varit utsålt varje gång han uppträtt, magisk stämning på läktarna, magisk utstrålning från mannen alla kommit för att se.

Han är den enda som sålt ut två förmiddagspass och två hela kvällar här i London.

Biljetterna till kvällspassen tog slut lika fort som han själv springer hundra meter.

Jublet var aldrig högre än när Bolt klev in på arenan. Det var bara hemmalöparen Mo Farah som kom i närheten när han vann 10 000 meter, men inte heller han lyckades hålla sin guldsvit då han förlorade mot Etiopiens Muktar Edris på 5 000 meter.

Usain Bolt behövde inte ens vinna här i London. Han storhet kommer aldrig att ifrågasättas, även om han haltade ut från sin sista show och grinade illa av smärta. Han ville inte låta sig köras ut i rullstol, utan lämnade sin sista tävling på egna ben och med en sista vinkning till publiken.

När han ”bara” blev trea på herrarnas 100 meter förra lördagen, hyllades han ändå som en vinnare medan den dopningfläckade vinnaren Justin Gatlin buades ut.

Publiken älskar honom ändå.

Jag förstår varför.

Ett av världens största hjärtan

Det finns ingen annan stjärna som bjuder så mycket på sig själv. Han skriver autografer tills pennan glöder, han ställer upp på selfies, han jobbar med välgörenhet. Han har alltid ett ord över för fansen och speciellt barn.

Jag såg honom i hans sista Diamond League-gala i Monaco, där han också sålde ut hela arenan. Då stod han och skrev autografer i en timme efter loppet.

Han har inte blivit så stor som han är enbart för att han är världens snabbaste man.

Han har ett av världens största hjärtan också.

När jag ställer frågan till till mig själv om vem som har varit det största namnet bakom Bolt i detta VM, har jag inget snabbt svar.

Här i England är det definitivt Mo Farah.

Och under OS i Rio trodde jag att Wayde van Niekerk kunde fylla Usain Bolts skor.

Jag får väl skylla på euforin efter sydafrikanens fantastiska världsrekord (43.03) på 400 meter.

Men det kan han inte.

Usain Bolt har storlek 47. Hans skor går inte att fylla.

Inga tårar där inte

När van Niekerk stod och snyftade hos BBC efter VM-silvret på 200 och tyckte att han behandlats respektlöst av Botswanas Isaac Makwala, försvann det sista hoppet.

Efter ett VM-guld och ett VM-silver stod han och tyckte synd om sig själv, när det var den magsjuke och stoppade Makwala som hade all anledning att gråta.

Det är bara att jämföra med Usain Bolt efter hans VM-brons på 100 meter. Han var kvar på innerplan och showade i en timme. Inga tårar där inte, inte minsta självömkan. I stället var han en av få som valde att stötta vinnaren Justin Gatlin mitt i dopningstormen.

Jag tror inte det kom några tårar efter den här sista kvällen heller.

Nej, det finns ingen ny Usain Bolt. Det kommer aldrig att finnas någon.

Han är ett unikum.

Van Niekerk är en fantastisk idrottare, men han har inget av Bolts storhet vid sidan av löparbanan.

Inte ett uns av hans utstrålning.

Nästa VM avgörs i Doha i Qatar 2019.

Utan Usain Bolt.

Det kan bli en ren öken.

FAKTA

WENNERHOLMS FEM STÖRSTA BOLT-ÖGONBLICK

1. Första OS-gulden i Peking

Kommentar: Första gången är alltid speciell och Usain Bolt var som en gökunge där i Fågelboet. Till slut var han så stor att inga andra fick plats. Bolt kom inte till Peking som någon storfavorit, trots världsrekordet i New York tidigare på sommaren (9.72). Han hade fått stryk av Asafa Powell på DN-galan i sista tävlingen inför VM. Men väl i Peking var det inget snack. Först OS-guld och världsrekord (9.69) på 100 meter. Sedan OS-guld och världsrekord (19.30) på 200. Det var en ynnest att få sitta där på läktaren och se på. På presskonferensen efter 100-guldet bjöd Bolt på sin första stora presskonferens - en enmansshow i samma världsklass som på löparbanan. Och en stjärna var född.

2. Världsrekorden i VM Berlin 2009

Kommentar: Efter OS-gulden och världsrekorden i Peking trodde jag inte det kunde bli så mycket bättre. Speciellt som de flesta OS-vinnare brukar drabbas av post olympic syndrome, en svårare baksmälla säsongen efteråt. Men det kunde det. När Usain Bolt flög fram på de blå löparbanorna i Berlin stannade klockan på 9.58 på 100 meter. På 200 meter på otroliga 19.19. Det gick nästan inte att ta in vad jag just sett minuterna efter loppen. Bättre än så skulle han aldrig bli. Och han gick från superstjärna till megastjärna.

3. Bolt blir Sportbladets OS-fotograf i London 2012

Kommentar: Sportbladets fotograf Jimmy Wixtröm hade gett Usain Bolt sin kamera efter VM-guldet på 200 meter i Daegu 2011. Men den gången plåtade han bara ett gäng vilda fotografer på andra sidan. Det var ingen tanke bakom bilderna. I OS i London visste han vad han skulle göra. Det blev perfekta bilder på lagkompisen Yohan Blake efter OS-guldet på 200. Bolt själv älskade jobbet och sprang hem tre OS-guld till. Jag kan garantera att ingen annan än Usain Bolt ställt upp för en svensk tidning i den stora, stora friidrottsvärlden. Men han gillade det. Också.

4. Tjuvstarten i Daegu

Kommentar: Jag har inte bara sett Usain Bolt lyckas. När han tjuvstartade i 100-metersfinalen i sydkoreanska Daegu fick jag nästan en chock där på läktaren. Han var redan en levande legend och hade inte misslyckats med någonting när det verkligen gällde. Jag trodde han var ofelbar. Det här var också första gången jag sett Usain Bolt riktigt förbannad. Han till och med hotade att dra sig ur 200-metersloppet och sparkade till ett par stolar så de ven genom luften, innan han till slut lugnade ner sig. Inga tårar, bara vrede. Men det visade vilken vinnarskalle han är.

5. Det exklusiva mötet i Zürich 2014

Kommentar: Jag och fotografen Jimmy Wixtröm fick en halvtimme ensamma med Usain Bolt under EM i Zürich 2014. Det blev en lång pratstund, där Bolt inte duckade för en enda fråga. Det är inte lätt att fråga stjärnor om dopning rakt ut, men det gick med Usain Bolt. Han hade välgrundade svar på allt. Ett av flera möten som gjort mig övertygad om att Usain Bolt alltid sprang ren. Att han var och är ett naturfenomen som kanske kommer fram vart hundrade år. I den smutsigaste av grenar, ser jag honom som undantaget som bekräftar regeln.

Mats Wennerholm