Wennerholm: Är något speciellt med denna tävling

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

avMats Wennerholm

SPORTBLADET

I fjol krossade Daniel Ståhl Ricky Bruchs 33 år gamla rekord i Sollentunas GP.

I kväll vill jag se en ny 33-åring slås.

Johnny Kroons svenska rekord på 3:36.49 som fyllde 33 år igår.

Det är inte omöjligt att det kan bli fler.

Angelica Bengtsson har nosat på svenska rekordet i stav i sina två senaste tävlingar.

Nej, det är något speciellt med denna tävling på Sollentunavallen utanför Stockholm, den första av tre svenska Folksam Grand Prix-tävlingar.

Det brukar alltid bli bra resultat.

Jag vet inte hur många svenska genombrott jag sett på de blå löparbanorna där vid stranden av den natursköna Edsviken.

Och kan Sverige vinna dödens grupp i Ryssland, så ska väl Johan Rogestedt kunna slå ett rekord som nästan har antikvärde numera.

Allt verkar möjligt denna svenska sommar och Rogestedt var nära när han satte pers på samma Sollentuna med 3:36.58 för exakt två år sedan.

Men det är ändå Angelica Bengtsson som har störst rekordchans.

Hon har redan visat att Michaela Meijers svenska rekord på 4.71 knappast kommer att överleva sommaren.

I Oslos Diamond League på ett fullsatt Bislett var hon ytterst nära en tangering.

I Bauhaus-galan på Stockholms stadion var hon lika nära att ta 4,75.

Då flög hon över 4.65 med massor av luft och högre än så har hon inte hoppat sedan VM i Peking 2015, då hon blev VM-fyra på 4,70.

Angelica är definitivt tillbaka där alla trodde att hon skulle vara efter att ha dominerat stavvärlden som junior.

Samma dominans visade spjutkastaren Sofi Flink, när hon tog silver i ungdoms-VM som 16-åring 2011 och JVM-guld i Barcelona som 17-åring året efter.

Och hon var i sin första VM-final nyss fyllda arton i Moskva 2013, där hon satte svenskt rekord med 61.96 i kvalet. Ett rekord som fortfarande är ohotat.

Nu är hon 22 och tillbaka efter flera års skadeelände.

På väg upp får jag hoppas.

Det där med skador är en friidrottares värsta mardröm i en sport där kontinuitet i träningen är grunden till framgång.

Minsta hack i skivan betyder tappade sekunder och centimetrar.

Lovisa Lindh är i det läget just nu efter två säsonger som varit magiska.

De som gav henne ett efterlängtat genombrott på 800 meter som 25-åring med EM-bronset i Amsterdam 2016 och ett svenskt rekord med 1:58.77 i Lausanne sommaren efter.

Jag var där båda gångerna och mötte en strålande glad Lovisa efteråt.

Men bara någon månad efter det där rekordloppet var det bara tårar inför VM i London, då en fotskada stoppade både VM-debuten och den fortsatte rekordjakten.

Nu är hon tillbaka efter en höst och vinter med massor av tråkig rehabträning och tappad mark.

Det förklarar hennes glädje efter att ha pressat sig under EM-kvalgränsen med en ynka hundradel i säsongsdebuten på 800 meter i Oslo, där klockan stannade på 2:02.49.

Jag räknar inte med någon ny EM-medalj för Lovisa i Berlin, även om konkurrensen i Europa är betydligt svagare än i ett globalt mästerskap där Caster Semenya tävlar i en egen division på 800 meter.

Men ett mått på Lovisas fjolårsform är att hennes svenska rekord på 1:58.77 hade gjort henne till överlägsen etta i Europa i år, där brittiskan Laura Muir toppar med 1:59.09.

Jag tror att det är mer realistiskt att se Lovisa tillbaka i sin gamla rekordform nästa säsong och efter en förhoppningsvis skadefri vinter.

Foto: Stefan Mattsson/Aftonbladet

Nu har hon sin motsvarighet på herrsidan i Andreas Kramer, 21-åringen som öser på i loppen som få svenskar gjort före honom. Totalt orädd för de mest mördande av öppningstempon.

Han satte också nytt svenskt rekord på 800 meter i fjol, då han sprang på 1:45.13 i Göteborg.

Han är också med i Sollentuna i kväll och en klar medaljkandidat inför EM.

Svensk medeldistans har aldrig mått bättre än just nu.

Det är bara Johnny Kroons gamla rekord som överlevt - men hur länge till?

o o o

Apropå skador har vi ett ytterligare exempel på en svensk supertalang i Irene Ekelund.

Världsledande som tonåring, men också stoppad av skador.

Hon är så sakteliga på väg tillbaka efter flera års motgångar, men avstår 200 meter på Sollentuna i i kväll för att istället försöka kvala in ett svenskt stafettlag på 4x100 meter till EM i Berlin.

o o o

Kvällens verkliga världsgren är annars herrarnas diskus.

Daniel Ståhl kastade sensationella 71,29 på Sollentunavallen förra sommaren, svenskt rekord och det nionde längsta kastet i världen genom tiderna.

Det gjorde honom till överlägsen världsetta 2017.

Nu möter han tillfällige (?) världsettan Fedrick Dacres från Jamaica som var och nosade på 70 meter, när han vann Bauhaus-galan på Stadion med sina 69,67. Världens längsta kast i år.

Men hur länge till?

Friidrottens höjdpunkter 2018 00:30
ARTIKELN HANDLAR OM