Yigit: ”Var tvungen att stjäla mat”

”Vet att jag ska bli en världsmästare”

avStefan Alfelt

Foto: TT
Anthony Yigit i OS 2012.

KOBLENZ. Anthony Yigit blev känd när han i höstas förlorade mot Ivan Barantjijk sedan domaren brutit matchen för att Yigits öga var groteskt uppsvullet.

Dramatiska bilder som kablades ut över hela världen.

Hela hans liv har varit dramatiskt. Efter att han representerat Sverige i OS i London 2012 snattade han powerbars på Pressbyrån för att stilla sin hunger.

– Jag var OS-boxare men hade ingenting. Jag var tvungen att stjäla mat, säger Anthony.

Han är född i Sverige med ryskt, finskt och turkiskt påbrå. Uppväxten i Jordbro kunde fått honom att hamna rejält fel i livet.

– Som ung är det inte de duktiga eleverna i skolan som man ser upp till. Man vill vara som de tuffa som har pengar och snygga kläder. Det är så man tänker.

Foto: BILDBYRÅN
Yigit (i rött) under OS i London 2012.

”En del är döda i dag”

Hans umgänge blev småkriminella jämngamla varav en del avancerade högt upp i brottshierarkin.

– De var egentligen snälla killar men de såg ingen annan väg. En del är döda i dag. Andra kompisar sitter inne. Men många har växt upp och skärpt till sig och lever vanliga liv nu.

– Jag hade 500 kronor att leva på efter att min pappa tagit resterande 500 av mitt studiebidrag. En dag frågade en kompis mig om jag inte kunde leverera lite grejer till ett ställe. Han ordnade allt. Jag skulle bara bära dit det.

Anthony accepterade.

– Det var fyra timmars ”jobb” och jag fick fem lax (5 000 kronor). Fem lax! Klart att det var frestande att fortsätta men jag valde boxningen. När kompisarna lockade med fester och annat gick jag och tränade. Idrotten är det enda som kan rädda ungdomarna i de här områdena.

– Är du förälder så tvinga dina barn till boxning, fotboll, simning – vad som helst. Bara man får honom eller henne att engagera sig i något positivt och träna. Det är det viktiga.

Utan att gå annat än några diplommatcher gav sporten Anthony status i gänget. Han blev Anthony boxaren. Han behövde inte begå brott för att accepteras.

Foto: TT
Yigit hade en stökig uppväxt.

Ville tillbaka till Sverige

Anthony växte upp hos sin mamma efter föräldrarnas separation och följde med henne när hon flyttade till Turkiet men efter några år ville Anthony tillbaka till Sverige. Han flyttade hem till pappa.

– Det blev många konflikter. Pappa hade aldrig varit en pappa och nu fick han mig som 14-åring att ta hand om.

Efter ett bråk om inget särskilt flyttade Anthony i stället till sin mormor. Det blev heller inte så lyckat och i stället fick han bo hos sin moster som levde på socialbidrag och absolut inte hade råd att ta hand om en hårt idrottande tonåring.

– Jag hjälpte till genom att stjäla mat och bo hos kompisar och min flickvän som jag hade då.

Alternativet att söka sig till kompisarnas allt grövre kriminella värld dök självklart upp i tankarna men Anthony valde idrotten. Han var ingen supertalang som ung men han hade viljan att jobba extremt hårt för att bli riktigt bra.

– Mina idoler var Paolo Roberto och Mikaela Laurén långt innan jag träffade dem.

Inför OS i London fick han besked om att han var kandidat men så länge som SOK inte bekräftat det fick han inte det ekonomiska stöd han var i så extremt stort behov av.

När det väl kom hade han flyttat till sin tränare Valle Bouguslavski som öppnat sitt hem i spanska Torrevieja för Anthony.

– Då fick jag 6 000 i månaden av SOK och gav häften till Valle, även om han inte ville ha pengarna. Jag vill betala för mig. Bara jag kan, säger Anthony.

Foto: BILDBYRÅN

”Fem lax för inget jobb”

Efter OS, där han vann en match och förlorade lite tveksamt mot Denis Berintjyk, kom Yigit hem till Sverige och fann att ingenting han gjort varit värt någonting överhuvudtaget. Han var ingenting.

– Jag gick till socialen och fick besked att jag var tvungen att ansöka om att bli förklarad arbetslös, säger Anthony som då aldrig haft ett jobb.

De gamla kriminella kompisarna ville hjälpa honom ut ur hans förnedrande tillvaro.

– Klart att det var frestande. Fem lax för inget jobb. Hur mycket skulle jag inte kunna tjäna egentligen?

– Samtidigt började det komma en del proffsanbud och plötsligt fick jag en förfrågan om att boxas i tyska Bundesliga. Jag skulle få 6 000 för en vunnen match och 4 000 för en förlorad. Ge mig 10 000 för en vunnen och noll för en förlorad så är det en deal sa jag. Plus någonstans att bo.

Tyskarna gick med på hans förslag och han förlorade första matchen.

– Men dom var hyggliga och gav mig en tusenlapp.

I Tyskland hörde det stora stallet Sauerland av sig med ett förslag om att bli professionell.

– Jag skulle få 55 000 kronor för min första match. Inga knarkpengar i Jordbro kunde matcha det. Okej, men jag vill ha en egen lägenhet också, sa jag.

Yigit fick sitt kontrakt och sin lägenhet i Berlin.

– Första kvällen när jag kröp ned i min säng var magisk. Min egen säng. Jag hade aldrig haft en egen säng i hela mitt liv tidigare. Nu hade jag det och det var helt och hållet tack vare vad jag själv hade åstadkommit. Jag sov inte på hela natten. Låg bara och njöt med händerna korsade över bröstet.

Foto: BILDBYRÅN

Sett stora delar av världen

Efter det har Anthony Yigits proffsliv fört honom över stora delar av världen. Han har bott och tränat i Tyskland, Köpenhamn, på Kanarieöarna, i London…

Hans träningsläger kan hamna i avlägsna byar i gamla Sovjetstater. Han är en kringflackande pugilist som älskar att träna och att läsa böcker när han inte svettas i ring och gym.

När ögat växte till en tennisbolls storlek mot Barantjijk var Anthony Yigit en knapp timme ifrån att kunna säkra 20 miljoner kronor i prispengar.

Med tanke på hans bakgrund skulle man kunna tro att han grämer sig varenda vaken sekund för att ha missat den förmögenheten. Men icke.

– Jag bryr mig inte om pengar på det sättet. Visst skulle det vara skönt att bli ekonomiskt oberoende men om jag är avundsjuk på exempelvis Badou Jack är det inte för vad han har tjänat utan för de VM-bälten han har. Det är titlarna jag vill vinna, säger Anthony.

Foto: Stefan Alfelt
Yigit är redo för nya matchen.

”Ska bli världsmästare”

Boxningstitlar och pengar hänger ihop åtminstone till en viss gräns. De som tjänar extremt mycket pengar bjuder också på en stjärnstatus alla inte har.

Anthony Yigit (21 segrar, 1 förlust, 1 oavgjord) startar lördag kväll om sin karriär efter den smärtsamma förlusten med en match mot italienaren Mohamed Khalladi (10, 7, 1). En match Yigit måste vinna för att snabbt komma upp i en ny VM-match.

– Så är det. Men jag vet att jag ska bli en världsmästare, säger Anthony Yigit.

ARTIKELN HANDLAR OM

Boxning

London