Pyrenéerna – naturskön och äventyrlig vandring

Foto: Johan Söderlund
RESA

Lodräta klippväggar, grönskande sluttningar och vandring på gränsen till klättring. Nationalparken och världsarvet ­Ordesa och Monte ­Perdido bjuder på branta stigar, stora vattenfall och en över 1000 meter djup kanjon.
Följ med på en naturskön och äventyrlig vandring i de mäktiga Pyrenéerna.

Vandraren vi möter säger förskräckt:

– Va? Har ni inga klätterselar? Då blir det spännande för er där uppe. Lycka till!.

Han är på väg ner och vi är på väg upp mot Tozal del Mallo – en 2254 meter hög topp med nästan lodräta klippväggar. Vi har redan kämpat uppför en bra stund. Vi kan ju inte vända nu …

Tre timmar tidigare satt vi på shuttlebussen från byn TorlaOrdesa till turistcentret i nationalparken Ordesa-Monte Perdido. Ordesadalen är känd för sin natursköna vandring längs leden GR 11 upp mot vattenfallet Cola de Caballo. Människorna omkring oss på bussen doftar solkräm och har lätta gympaskor på fötterna. Jag bär kraftiga kängor och ryggsäcken fylld av energi i form av russin, choklad och mackor.

Ordesa bjuder nämligen på riktigt tuff och äventyrlig vandring långt ifrån allfartsvägen i dalen och det är äventyr som jag och mitt resesällskap är ute efter.

Särskilt svåra och branta passager längs vandringsleden är märkta med en rep-symbol på kartan. Vid dessa ställen finns ofta vajrar fästa i klippan för att du ska kunna klättra tryggt med hjälp av karbinhakar, rep och klättersele.

– Vadå. Det här är inga problem för mig, säger mitt 15-åriga resesällskap. Anton Stock är en vältränad och orädd tonåring som inte backar för något. Jag är en före detta vältränad person som trots det inte heller backar för någonting. Utan vidare övervägande börjar vi bestigningen och det visar sig vara mycket lättare än vi trott. För den som vågar och orkar ta sig upp för de riktigt branta stigarna och passagerna väntar en extraordinär belöning – utsikten. Landskapet breder inte bara ut sig framför oss, utan även under oss. Det blir som en extra dimension, som att sätta på sig 3D-VR-glasögon med 180 graders panorama både vertikalt och horisontellt.

Foto: Johan Söderlund
Blött och härligt i Gloces-kanjonen. Här kan du fira dig 100 meter ner i en smal klippskreva.

Ordesas största sevärdhet är det mäktiga vattenfallet Cola de Caballo längst in i dalen. Dit vallfärdar alla gympaskoklädda lättvandrare för ett bad i vattenfallets skummande bassäng. Men vill du få riktig närkontakt med naturens krafter så är det bra mycket häftigare att göra ett så kallat ”descensio” – att med rep fira sig ner genom ett vattenfall – en blöt action-aktivitet och ett perfekt avbrott från den vanliga vandringen.

Eller om du inte tycker att Ordesa-dalens branta leder är tuffa nog, då ska du testa en via ferrata. Via ferrata är en klätterled utrustad med vajrar, stegar och enkla repbroar. Det är så nära klippklättring du kan komma med vanliga vandringskängor på fötterna. I området runt nationalparken finns flera via ferrata för den som vill uppleva det där riktiga suget i magen.

Apropå sug i magen. Det är omöjligt att berätta om norra Spanien utan att nämna maten. Ordesa-dalen ligger i Aragonien, inklämd mellan Spaniens mest kända matregioner, Baskien och Katalonien – och det märks. I byn Torla, vandringsturisternas urbana hub i Ordesaområdet, finns flera riktigt bra krogar. Här får du fisk och skaldjur tillagade med samma proffsiga självklarhet som en knödel i Österrike.

Foto: Johan Söderlund
Ordesa-dalen är som en mix av Italienska Dolomiterna och USA:s Grand Canyon. De högsta topparna sträcker sig en bra bit över 3000 meter. Den högsta, Monte Perdido, ligger på 3355 meter över havet. Branta klippväggar skär genom landskapet i långa randiga kurvor.

Ordesadalen är ett av de absolut vackraste bergslandskap jag upplevt i Europa. Den är som en mix av italienska Dolomiterna och amerikanska Grand Canyon. De högsta topparna sträcker sig en bra bit över 3000 meter. Den högsta, Monte Perdido, ligger på 3355 meter över havet. Branta klippväggar skär genom landskapet i långa randiga kurvor. På lägre höjd täcks bergssidorna av grönska och stora fält av gula blommor. I dalens botten forsar Rio Arazas.

Nationalparken Ordesa och Monte Perdido är ett UNESCO-världsarv sedan 1997. Men trots skydd och hjälpinsatser försvann ett av parkens stoltheter, den iberiska stenbocken, år 2000. Nu kämpar naturvårdare för att återinföra stenbocken till området. Men, det finns många andra djur att uppleva. Den i mina ögon rådjursliknande gemsen är lätt att få syn på. Den lurviga gnagaren murmeldjuret kan ett vaksamt öga få syn på när den ibland sticker upp huvudet ur en håla i marken. I luften mellan bergssidorna seglar kungsörnar, hökar och gamar. Att vandra längs branterna en bit upp i kanjonen ökar chanserna att se några av djuren.

1 av 4 | Foto: Johan Söderlund
En riktig höjdartapas!

I byn finns också flera tapasbarer som serverar chipirones, croquetas och patatas bravas med samma bravur som vilken Barcelona-bar som helst.

Efter en vandringstur med russin, choklad och medhavda mackor är en tapas med friterade calamares underbar. Men vi har fortfarande flera timmars vandring framför oss innan vi är tillbaka i Torla-Ordesa och förtjänar en fin middag. På vägen ner kläcker vi idén att svänga av och traversera utmed foten av klippan Circo de Carriata och vidare längs klippväggen Faja Racón mot ett av dalens många vattenfall, Cotatuero.

Stigen går i nivå med trädgränsen och vi får en vacker vy över bergen som glöder i kvällssolen på andra sidan kanjonen. På vägen ner ändras vegetationen. Barrskog övergår till lövskog. Vi passerar vattenfallet. Det är fuktigt och nästan som en regnskog. Bara enstaka solstrålar hittar ner till stigen genom de intensivt gröna trädkronorna.

Jag slår mig ner på en sten och funderar en stund över hur fötterna känns. Det klämmer lite här och skaver lite där. En snabb koll på kartan avslöjar att dagens etapp bara är en bråkdel av Ordesa-dalens sträckning. Man kommer nämligen inte så långt på kartan om man envisas med att springa lodrätt upp och nerför bergen. Plötsligt känns tanken på ett par lätta gympaskor inte så dum. Och kanske vore ett dopp i naturpoolen uppe vid Cascade de la Cola de Caballo inte hellert så dumt.

Konturerna av morgondagens vandring börjar ta form. Från busshållplatsen går en vandringsled, via en bro över Rio Arazas, upp och utmed berget på andra sidan Ordesa-dalen. Den leder oss fram till Ordesa-dalens kronjuvel – det stora vattenfallet – med en lagom dos äventyr på vägen.

Nationalparken i siffror

  • 1997 - sattes nationalparken Ordesa och Monte Perdido upp på UNESCO:s världsarvslista.

  • 3335 m över havet Högsta bergstoppen i området, Monte Perdido.

  • 1000 meter, så stor är höjdskillnaden mellan Ordesadalens botten och de omkringliggande topparna.

  • Grill heter den populära vandringsleden, som sträcker sig längs med Pyrenéerna, hela vägen från Atlanten till Medelhavet, går genom Ordesadalen.

Se upp för extrakostnader när du bokar flyg 00:46
ARTIKELN HANDLAR OM