Det är orimligt och otillständigt

Efter ett långt yrkesliv måste man kunna leva på sin pension

Foto: TT / Montage.
Människor kan inte leva på sin pension trots att de jobbat ett långt liv. Det är både orimligt och otillständigt.
KOLUMNISTER

Efter ett långt arbetsliv kommer pensionen.

Glad? Nej, för många är summan så låg att den inte går att leva på.

Det är helt orimligt.

Marianne jobbade tills hon var 67 år gammal. Men trots att hon gjorde som staten säger att vi ska göra, jobbade så länge som möjligt, går hennes pension inte att leva på.

Hon får 10 400 kronor i månaden efter att skatten är betald, inklusive bostadsstillägg. Hennes hus håller på att rasa samman, hon har inte råd att reparera taket. Utan hjälp från barnen skulle hon aldrig klara sig, säger hon.

Felet var att hon hade låglöneyrken. Därför räcker inte pensionen ens till livets nödtorft.

Hans gick i pension från sitt jobb som lastbilsförare vid 63 års ålder. Knän och rygg orkade inte längre. Nu är han 70 och hamnar precis över EU:s fattigdomsgräns med knappt 12 500 kronor i månaden i statlig pension, avtalspension och bostadstillägg. När knappt en vecka återstår till nästa utbetalning har han 29 kronor i plånboken.

Över EU:s genomsnitt

Var fjärde svensk, 27 procent, oroar sig för sin framtida pension enligt en undersökning gjord på uppdrag av pensionsföretaget Collectum. Sju av tio, 69 procent, är ganska eller mycket lugna, män i högre grad än kvinnor.

Det finns rationella skäl till farhågorna. Enligt en färsk rapport från EU:s statistikmyndighet Eurostat riskerar två av tio, 18 procent, av svenskarna över 65 år att bli fattiga. Siffran ligger över EU:s genomsnitt och har ökat med hela åtta procentenheter på tio år.

Vitsen med det allmänna pensionssystemet är att man ska kunna klara sig på det. Med det gamla pensionssystemet, ATP, kunde man räkna med att få mellan 60 och 65 procent av slutlönen i pension. I det nya är de individuella skillnaderna mycket stora.

Pengarna blir mindre varje år

Men enligt sajten Min pension, som drivs av branschen tillsammans med Pensionsmyndigheten, är mediankompensationsgranden i det statliga pensionssystemet nu nere på 44 procent av slutlönen. Har man haft en dålig lön säger det sig själv att pensionen därmed blir mycket låg, så liten att den sannolikt inte går att leva på.

Ett avgörande fel med pensionssystemet är att avgifterna är för låga. Sedan det sjösattes har livslängden ökat med ett par år. Pengarna ska alltså räcka under längre tid, det blir mindre varje år än man tidigare trodde.

Urholkas

Dessutom ökar pensionerna inte i takt med lönerna, pensionärerna halkar hela tiden efter löntagarna. Enligt LO:s stora pensionsutredning har de legat still i tio år medan lönerna ökat med tjugo procent. Allt i dagens penningvärde.

Summan av kardemumman är att pensionssystemet långsamt urholkas och mest för dem som inte har någon avtalspension att tala om. Människor som Hans och Marianne kan inte leva på sin pension trots att de jobbat ett långt liv. Det är både orimligt och otillständigt.

Viktigaste pensionsvalet

Sämst är det för kvinnor. En kvinnlig genomsnittspensionär får ut två tredjedelar, 66 procent, av en genomsnittlig mans pension, enligt Collectum. En genomsnittlig man hade förra året en pension på 19900 kronor i månaden före skatt. Kvinnor får nöja sig med 13 200 kronor.

De 6 700 kronorna i månaden kan vara skillnaden mellan en dräglig tillvaro och en där man måste bita på naglarna mot slutet av månaden. Förklaringen är att kvinnor har lägre lön och oftare jobbar deltid.

Men det finns ännu ett skäl till varför kvinnors pension är lägre. Var åttonde pensionär, 12 procent eller 230 000 personer, saknar tjänstepension. Den betalas in efter avtal mellan facken och arbetsgivare men finns inte på alla arbetsplatser. Det är vanligare att kvinnor saknar den.

Ett av de viktigaste pensionsvalen är att jobba hos en arbetsgivare som betalar tjänstepension, hävdar Tomas Carlsson, pensionsexpert på Collectum på deras hemsida.

Lätt att säga. Svårare att göra något åt på alltmer fragmentiserad arbetsmarknad.