Här är en killfråga to rule them all

Foto: TT

avKristoffer Bergström

KOLUMNISTER

Jag heter Kristoffer, är 35 år gammal och har aldrig på egen hand och eget bevåg varit hos en psykolog. Heller inte hos en kurator.

Tanken har aldrig slagit mig. Eller jo, den har slagit mig såsom tanken att odla orkidéer eller flytta till Nya Zeeland slagit mig. Det vore intressant att testa, men just den här våren är det lite körigt.

Jag är typisk på så vis. En optimistisk läsning av Folkhälsomyndighetens rapport gör gällande att killar har särskilt problemfria uppväxter. Vid elva års ålder verkar vi må som folk gör mest, men i tonåren utmärker vi oss som särskilt nöjda. Vi har mindre ångest, vi duckar magont, vi blir inte nedstämda. Om nätterna sussar vi.

Tur för oss.

Psykologen Henrik Westin är inriktad på unga män och har en annan tolkning av statistiken. Bekymmer försvinner inte av att tystas ner, utan yttrar sig troligen på andra sätt. Tittar man i andra kolumner kan spår av detta noteras.

Killar slåss mer. Killar dricker mer, isolerar sig oftare, löper högre risk att ta livet av sig. Ändå är fyra av fem som söker hjälp på ungdomsmottagningar eller ringer Bris är kvinnor.

– Knäckfrågan är inte om killar mår dåligt utan hur vi ska få dem att söka stöd. De har precis lika stort behov av det som tjejer och kvinnor, säger Westin, som är verksam i rörelsen MÄN.

Positiva initiativ växer fram på flera håll. Sajten killfrågor.se låter dig anonymt chatta med rådgivare. I Göteborg riktas särskilda insatser mot unga mäns mående och runtom i landet testat kommuner strategier för att nå ut till män som är våldsamma eller självdestruktiva.

Det är bra, men besvarar inte vad jag kan göra. Eller du.

Är du pappa till en pojke så börja där. När grät du inför honom senast? När demonstrerade du senast, i handling och inte i ord, att det är okej att vara sårad och svag?

Om du umgås med killar så fråga hur de mår. Hur ofta är inte relevant, det som räknas är hur du uttrycker dig. Det kan låta konstlat att behöva byta formulering, men ”hur mår du?” har en tendens att landa i samma jord som engelskans ”how are you?”. Ni vet, hela jordens tommaste fras, den som inte ens behöver bemötas med ett svar utan den lika ekande motfrågan ”how's it going?”.

Säg ”hur är det med dig just i dag?” en gång. Prova ”du, jag har varit lite sur den senaste veckan, hur har du haft det?” eller gå över till ”i vilka lägen känner du dig nerstämd?”, ”mår du okej?” och ”när var du riktigt glad senast?”.

Experimentera sedan med tidpunkten för frågan. Över lunchen, i omklädningsrummet, på promenaden, på sms.

Tipset är inte bara mitt utan också psykologen Henrik Westins. Jag frågar om han kan bjuda på en favoritfras, en killfråga to rule them all.

Henrik påpekar att det inte är så enkelt, att det handlar mer om emfas och tålamod. Det viktiga är att visa att du bryr dig på riktigt, att det inte är en förlängd hälsningsfras utan en genuin undran.

Jag ger mig inte. Någon sorts fråga måste ändå vara bättre än andra och till sist går han med på att ge ett exempel. Så ni som vill hjälpa unga män i er närhet: läs, lär, använd.

– Jag vill verkligen veta en sak. Hur har du det?

Sju killar berättar om psykisk ohälsa: ”Jag trodde att jag höll på att dö” 01:38

Läs fler artiklar i serien:

Sju killar berättar: Så gör vi för att må bättre
Överläkaren om psykisk ohälsa bland unga: ”Vården är inte anpassad”
Statistiken: ”Kraftig ökning av psykisk ohälsa bland unga”
1 500 personer tar sitt liv varje år: ”Ett samhällsproblem”
Viktor Frisk: ”Alla trodde att jag var lyckligast i världen”
Erik Niva: ”Mitt mående styrs av fotbollen”
Erik Lundin om mörka tiden: ”Många som har dött på vägen”
Anis Don Demina om pappans sista ord: ”Gör mig stolt”
Psykologen: Så ska du agera om ditt barn mår dåligt
CHATTA: Ställ dina frågor om psykisk ohälsa
Hur mår du? – dela din historia med andra här