Mannen som sköt ihjäl en våldsam inkräktare borde ha friats

Foto: NISSE SCHMIDT
Mora tingsrätt.

Ett år och sex månaders fängelse blev straffet för mannen som sköt ihjäl en våldsam knarkare som attackerade honom i hans hem.

Jag hade inte gått i taket om han friats helt.

Det har varit märkligt lite uppmärksamhet i tidningar, radio och tv om tragedin som inträffade en sommardag i fjol i ett litet samhälle i Dalarna.

Dödligt våld som utspelar sig i det moraliskt och juridiskt komplicerade gränslandet mellan mord och nödvärn brukar locka rubrikmakarnas intresse.

Ta bara mannen i Rödeby som fälldes för att ha skjutit ihjäl en tonåring men slapp straff eller 70-åringen i Vallåkra som sköt ihjäl två bröder och dömdes till två års fängelse.

Händelsen i Dalarna påminner om båda dessa principiellt viktiga fall och åklagaren valde att åtala skytten för mord alternativt vållande till annans död.

I dag meddelade Mora tingsrätt sin dom: Ett år och sex månaders fängelse för grovt vållande till annans död.

Rätt eller fel? Låt mig återkomma till den frågan och först rekapitulera händelsen.

Dök upp med kniv

En psykiskt plågad man som tillfälligt vårdats på Säters sjukhus för paranoida vanföreställningar om att folk var ute efter honom började inbilla sig att en man som bodde i samma by som han själv gjorde inbrott hos honom.

Han sökte vid ett tillfälle upp halvbrodern till mannen han trodde hade utsatt honom för brott, bråk uppstod, men han dröp snart av.

Den aktuella dagen kom han tillbaka. Beväpnad med kniv. Endast en inneboende var hemma. Han gjorde utfall med kniven och slog mannen i ansiktet innan han satte sig på sin motorcykel och försvann.

När husägaren kom hem berättade den inneboende skärrat vad som hade hänt. Då de hörde en motorcykel närma sig visste han med andra ord att en knivbeväpnad och våldsam person var på väg tillbaka.

Han sprang ner i källaren, hämtade sin älgstudsare, laddade och osäkrade. När han kom upp igen stod inkräktaren innanför dörren. Bråk uppstod, ett skott gick av.

Påverkad av hasch

Obduktionen skulle visa att mannen hade hasch i kroppen. Läkaren som tidigare skrivit ut honom från Säter hade gjort bedömningen att han kunde hamna i ett psykotiskt tillstånd om han knarkade igen.

Mord handlar det inte om, anser tingsrätten. Mycket tyder på att skottet gick av ofrivilligt under bråket som uppstår.

Det är en rimlig bedömning. Om en person under dessa omständigheter ska dömas för uppsåtligt dödande krävs betydligt starkare bevisning än vad åklagaren kunde presentera.

Betydligt svårare är att avgöra om mannen i juridisk bemärkelse vållat angriparens död. Till och med våld att detta slag kan anses vara ursäktligt.

Ja, han hade kunnat nöja sig med att hota med oladdat gevär. Visst, som rutinerad jägare måste han ha varit medveten om risken han tog då han inte bara laddade utan även osäkrade vapnet.

Så långt har jag inga problem med tingsrättens resonemang. Inte heller finns det anledning att invända mot slutsatsen att den åtalade befann sig i en nödvärnsituation.

Domskälen utmynnar dock i slutsatser som är mindre imponerande.

Ingen skandal om mannen frias

"XX hade dock ingen anledning att uppfatta det brottsliga angreppet som direkt livshotande".

Ursäkta? Ingen anledning? Han hade goda skäl att tro att den psykotiske mannen som trängde sig in i hans hem var beväpnad med kniv. Han visste att mannen bara någon timme tidigare hotat med denna kniv samt tagit till nävarna.

Jag kan utan minsta problem se mig själv livrädd i en sådan situation. Jag hade inte haft lätt att finna argument mot en person som påstod att han eller hon upplevde situationen som att livet var hotat.

Jag skulle under alla hänseenden haft svårt att landa i slutsatsen att gärningen, givet omständigheterna, var "uppenbart oförsvarlig", som lagen och tingsrätten uttrycker saken.

Det blir troligen en runda i hovrätten. Detta är en i många bemärkelser djupt sorglig historia, men det vore ingen skandal om mannen frias helt i slutändan.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM

Mord

Dalarna

Säter