Attackerade muslimsk kvinna – bara nämndemannen från SD ville fria

KOLUMNISTER

Mannen som åtalades för att ha attackerat en muslimsk kvinna och hennes bebis med träkors har dömts för ofredande.

Men den sverigedemokratiske nämndemannen ville naturligtvis fria honom.

Jag skriver naturligtvis, för det är dessvärre inte första gången som en nämndeman från det partiet i sitt dömande utgår från sin politiska övertygelse och rycker på axlarna åt allt vad bevisning, lag och praxis har att säga.

Samaa, kvinnan som blev attackerad, har i Aftonbladet tidigare berättat att hon länge kunde höra ekot av sitt skrik i minnet.

I Uppsala tingsrätt upprepade hon sin berättelse om hur en bil nästan körde på henne och barnvagnen och att mannen som körde hoppade ur sitt fordon, skrek "fan att jag inte körde på er jävla muslimer" och måttade ett slag mot barnet med ett träkors.

Mannen hävdade att han bara förmanat kvinnan att vara försiktig i trafiken, vilket ska ha fått henne att skrika ”judesvin” åt honom.

Han medgav dock att han senare samma dag som incidenten inträffade skröt på Facebook om att han ”skällde ut ett huckle m barnvagn som gick mitt i gatan”.

Foto: LOTTE FERNVALL
Samaa och hennes lilla son attackerades mitt på ljusa dagen, utan att någon ingrep.

Det är nu inte det enda han har skrivit. Han bröt mot Facebooks regler så många gånger att hans konto till slut stängdes.

Mannen åtalades för olaga hot och ofredande. Han friades i fredags för hotet och dömdes till dagsböter för ofredandet.

Nämndeman från SD ville fria

Det är en dom som inte saknar besynnerliga inslag. Rätten finner det bevisat att mannen ”skrikit oförskämdheter med delvis rasistiskt innehåll”, men övertygas inte om att hans motiv var att kränka henne på grund av etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Hur ska ni ha det, Uppsala tingsrätt? Var det en rasistattack eller inte?

Resonemanget framstår som motsägelsefullt. Men efter att ha läst domen har jag ingen anledning att misstänka att rätten gjort någonting annat än sitt jobb, nämligen att värdera bevis och fälla för det som är styrkt och fria för det som åklagaren inte kunnat övertyga om.

Så är dock inte fallet med nämndemannen som har reserverat sig och ville fria mannen.

”Dennes språkbruk var otrevligt och ohövligt men inom ramarna för vad man bör kunna utstå i dagens samhälle”, skriver domaren i ett patetiskt försök att dölja att han tycker att det är i sin ordning att attackera vissa människor på detta vis, olagligt eller ej.

Att han kallade henne muslim var, oavsett vilken ton han använde, för övrigt inget att hänga upp sig på. Vad skulle stackaren göra, han visste ju inte vad hon hette.

Så här hade inte en nämndeman från liberalerna eller socialdemokraterna resonerat. Endast en sverigedemokrat krumbuktar sig på detta vis. Och denne nämndeman är givetvis sverigedemokrat.

Genant för rättsväsendet

Hur känns det att vara brottsoffer i en rättegång där brottet som avhandlas har rasistiska förtecken att mötas av nämndemän med dessa åsikter?

Är känslan att rättegången blir rättvis?

Denne nämndemans insats är genant. Den är genant för honom själv. Den är genant för nämndemannainstitutet. Den är genant för rättsväsendet.

Det finns emellertid ingen anledning att förvånas. Det har inte gått många veckor sedan flygaktivisten Elin Ersson dömdes för brott mot luftfartslagen, ett brott som riksdagen har bestämt ska ha samma straffvärde som snatteri.

Rättens majoritet konstaterade att brottet förtjänade måttliga böter, men den sverigedemokratiske nämndemannen ville slänga kvinnan i fängelse, då han ansåg hennes brott vara politiskt.

Problemet med ideologiskt färgade domare – Rättegångsbalken är entydig, nämndemän är fullvärdiga domare – inskränker sig nu inte till Sverigedemokraterna.

Studier visar att miljöpartister är ovanligt generösa i migrationsmål och att vänsterpartister dömer hårdare då offret är en kvinna. Centerpartisterna i Solna som med sharialagar friade en misshandelsåtalad man ska vi bara inte tala om.

Det är dock Sverigedemokraterna som oftast och tydligast utmärker sig. Men så har ledningen för partiet också deklarerat att dessa nämndemän ska försöka döma så politiskt som möjligt.

Hur många pinsamheter står riksdagen ut med innan den gör någonting åt nuvarande system?

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM