Sätter Österrikeskandal krokben för Europas högerextrema?

KOLUMNISTER

Givna frågan efter den politiska skandalen i Österrike är om den kan sätta krokben för högerpopulisternas väntade framgångar i Europavalet på söndag?

Inte mycket talar för det.

Österrikes FPÖ är ett av de största högerpopulistiska partierna i Europa. Innan partiledare Hans Christian Strache i en video kunde ses villig att sälja ut sitt eget land i utbyte mot pengar till partiet satt de i regeringsställning och innehade flera tunga ministerposter.

Det är uppenbart att den i hemlighet inspelade videon, resultatet av en skickligt gillrad fälla för FPÖ-ledaren, släpptes för att orsaka maximal skada både för FPÖ och för den högerpopulistiska framgångsvåg som sköljt över Europa den senaste tiden. Många högerpopulistiska partier fruktar att Straches magplask ska skvätta även på deras väljare som börjar fundera på vad det är för skrot och korn högerpopulistledarna är gjorda av.

De framställer sig gärna som outsiders som står utanför det etablissemang som de anklagar för att lura folket och sko sig själva.

Den som ser videon med Strache upptäcker att den forne FPÖ-ledaren verkar minst lika villig att stoppa fingrarna i syltburken som politiker från de etablerade partierna. Av den okorrumperade folkets tjänare syns inte mycket.

Ofta i skandaler

Bara för att Strache uppenbarligen är korrupt behöver det givetvis inte innebära att alla andra högerpopulistiska ledare är det. Men ingen blir väl direkt förvånad.

De högerextrema partierna runtom i Europa är ofta inblandade i skandaler av olika slag. Till viss del beror det på att de är mer oerfarna och inte lika slipade som politikerproffs från de etablerade partierna.

Att de högerextrema själva inser faran visar kommentarerna från bland annat Alternativ från Tyskland, AfD, vars ledare försöker avfärda skandalen som "en intern fråga". Partiets talesman för parlamentsgruppen kallade det en "pseudo-skandal" i en tweet som han senare raderade.

I motsatt riktning försöker de etablerade partierna utnyttja skndalen för att smutskasta högerpopulistiska partier i största allmänhet. Skandalen var en välkommen god nyhet för alla de etablerade partier som förfäras över högerpopulisternas framfart utan att ha hittat något motmedel för att få stopp på väljarflykten.

Skadeglada

Tysklands socialdemokratiske justitieminister twittrade att "Straches fall är en varning till alla konservativa partier att inte samarbeta med populister från extremhögern". Liknande skadeglada tongångar hörs från andra huvudstäder i Europa.

En ungersk EU-parlamentariker förutspådde segervisst att Strache bara var den "första dominobrickan att rasa. Snart är det dags för Salvini, Le Pen, Orban och resten av Moskvas nickedockor att falla".
Men hur stor är skadan egentligen för FPÖ och andra högerpopulister.

Erfarenheten visar att de ofta klarar sig förbluffande väl genom den här typen av skandaler. Vem minns inte Sverigedemokraterna och järnrörsskandalen. Kanske för att många väljare egentligen inte har så höga tankar om dem utan mer ser högerpopulisterna som en blåslampa i baken på vanliga politiker.

Kännbart tapp

Det är bara att titta på president Donald Trump i USA. Trots att han ständigt avslöjas med lögner och med jämna mellanrum uppvisar ett klandervärt beteende så verkar många väljare stå kvar vid hans sida. Ilskan mot och viljan att utmana det etablerade maktstrukturerna är större än vreden över högerpopulisternas tillkortakommanden.

De första opinionsmätningarna efter att skandalen briserat visar att FPÖ tappar omkring fem procent inför EU-valet på söndag. Ett kännbart tapp men det återstår att se hur väljarna reagerar i vallokalerna på söndag.

Historien visar att FPÖ har goda chanser att komma tillbaka.
Möjligen kommer etablerade partier framöver att vara mer försiktiga innan de lierar sig med populister och extremister.

Men det enda som på allvar kan stoppa högerpopulismen är om de etablerade partierna hittar verkliga lösningar på de problem och rädslor som vanliga väljare har när det gäller invandring, jobb, brottslighet och ekonomi.

avWolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM