Varför står de satans maskinerna kvar?

Foto: P-O SÄNNÅS
På 1 700 krogar står maskiner från Svenska spel.
KOLUMNISTER

Det bästa sättet att vinna på en spelautomat är att jojosatsa. Efter en högvinst bör du sänka insatsen till en krona och tugga dig igenom ett par förlustsnurr innan maskinen är redo för nästa utdelning.

Ett annat trick är att ställa dig i kö bakom en otursfågel och vänta tills han bränt sin sista hundring. Hugg då maskinen medan den är het och i kompensationsläge.

Inget av det jag skrivit ovan är sant, men det står att läsa i en forumtråd för hur man knäcker Svenska spels Vegasmaskiner. Det kallas apofeni, att se mönster där inga mönster finns, och är något hjärnan är duktig på. Ansikten i månen, frälsare i rostbröd, regler för slumpvis spinnande hjul. En kasinokväll i Monte Carlo 1913 föll kulan 26 gånger i rad på svart, vilket sägs ha ruinerat besökare som utgått från att utfallet snart skulle jämnas ut och vräkte in på rött.

Varje år får tusentals svenskar sitt liv försämrat eller förstört av maskiner som det statliga bolaget placerat ut på 1 700 krogar. Det är ett faktum som inte går att runda. Det går att peka på vinnarnas lycka, krogbesökarnas förströelse, statens intäkter, men i andra vågskålen ligger alltid tusentals bedrövade människor.

En rapport från Folkhälsomyndigheten uppger att 170 000 personer, varav hälften är barn, lever i samma hushåll som någon med spelproblem. De hemmen präglas i högre grad av stress, dålig ekonomi och våld.

Så hur kommer det sig att automater som helt saknar högvinster gör folk beroende?

Jakob Jonsson, psykolog och spelberoendeforskare, har funnit flera svar.

Ett är behovet av att logga ut, slippa bekymmer, vaggas in i blippande ljud och bjärta färger. Ett annat är närheten till alkohol, då nästan alla automater står på ölhak (”och det är inte alltid så kul på krogen”). Ett tredje är illusionen av att du kan bli skicklig (Monte Carlo-felslutet är numera ett begrepp). Ett fjärde är trots allt pengarna. Ingen blir rik, men för många gör ett par hundralappar skillnad mellan att kunna bjuda polarna på en runda och att inte kunna det.

– De är inte utställda i Djursholm eller andra rikare områden. Marknaden finns på andra ställen, säger Jonsson.

Tänk dig ett fält där alla som någonsin spelat på Vegas står. Till höger de med positiva upplevelser, till vänster de med negativa. Fråga dig sedan om nyttan väger upp skadan. Och om inte: varför i helvete står de satans automaterna kvar? Svenska spel har ensamrätt, så varför protesterar vi inte? Varför agerar de inte själva?

Jakob Jonsson arbetar med spelbranschen och kan därför vara en aning partisk. Ändå är hans uppfattning bergfast.

– Jag har sedan lanseringen 1996 tyckt att vi klarar oss bättre utan dem. Det grundar jag på allt elände jag sett. Det är en omvänd Robin Hood-politik, där de som förlorar mest redan från början hade ont om pengar.

Effekten av ett totalförbud går faktiskt att ana. I mitten av nollnolltalet övergick det norska tillståndet till statliga Norsk Tipping, men omställningen tog ett och ett halvt år. Under perioden då hjulen stod stilla minskade samtalen till stödlinjerna betänkligt. Inget tydde heller på att folk sökte andra vägar för att få satsa pengar, snarare verkade spelandet på nätkasinon också minska.

Spelsug föder spelsug, missbruk börjar i det lilla och på 1 700 krogar står automater som är fenomenala på att trigga och locka. Det här måste vi prata mer om.


LÄS OCKSÅ: Aftonbladets granskning ”Drabbad av speldjävulen”.


avKristoffer Bergström

ARTIKELN HANDLAR OM