Farliga myter sprids i kampen mot IS-terrorister

1 av 2 | Foto: JERKER IVARSSON
Hanif Bali (M).
KOLUMNISTER

I debatten om misstänkta IS-terrorister har det blivit populärt att ropa efter retroaktiv lagstiftning med felaktiga påståenden.

Det är farligt om dessa myter växer och förvandlas till sanningar.

I helgen tog Olof Ehrenkrona, ledarskribent på Svenska Dagbladet, på goda grunder nättidskriften ”Det goda samhället” i örat.

Sajten, lika obskyr som anspråksfull, ”här skapas samtidens självförståelse”, hade påstått att det i grundlagen finns ett undantag som ger utrymme för retroaktiv strafflagstiftning.

Ett undantag som en av tidskriftens skribenter ansåg borde plockas fram och användas för att lagföra personer som har anslutit till mördarsekten IS.

Det är, som Ehrenkrona påpekade, nonsens. En av rättsgrundsatserna i den västerländska rättstaten är legalitetsprincipen. För att en person ska kunna dömas för brott krävs en lag som förbjuder handlingen.

Detta är en fråga om rättssäkerhet. För att skydda invånarna i en stat mot godtycke i rättstillämpningen måste de kunna förutse vilka handlingar som är straffbelagda. Staten ska inte i efterhand få uppfinna brott för att sätta dit folk.

I regeringsformen, vår viktigaste grundlag, finns visserligen ett undantag från retroaktivitetsförbudet.

Men det är en statsfinansiell nödparagraf som rör skattelagstiftningen vid krig eller krigsfara.

Det ska påpekas att ”Det goda samhällets” redaktör Patrik Engellau gjorde en tydlig avbön dagen efter att Svenska Dagbladet publicerat ledaren. Det är mer än vad som går att säga om vissa andra som sprider felaktigheter av detta slag.

Dit hör Adam Marttinen, rättspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, som till och med stått i riksdagens kammare och åberopat grundlagen och krävt tillbakaverkande terrorlagar.

Hanif Bali, moderat riksdagsledamot, har fastnat för en annan av samtidens populära tankefigurer. I tv och i sociala medier har han dammat av Nürnbergrättegångarna mot ledande nazister efter andra världskriget.

Då gick det minsann att tillämpa retroaktiv lagstiftning, påstår Bali, en politiker som tycks vara betydligt mer intresserad av att twittra på högsta volym än att delta i det långsamma utskottsarbete där lagförslag stundom mejslas fram.

Bali har emellertid fel. Som exempelvis Ove Bring, professor emeritus i internationell rätt, har påpekat dömdes de nazistiska krigsförbrytarna i allt väsentligt i enlighet med lagar som redan fanns.

Brott mot freden hade sin grund i en pakt som förbjöd aggression, krigsförbrytelser hade sedan lång tid tillbaka föranlett individuellt straffansvar och brott mot mänskligheten var ett nytt sätt att beskriva krigsförbrytelser av mer omfattande natur.

Det enda brottet som var rättsligt oreglerat var mördande av den egna befolkningen. Men bevisningen mot Göring och de andra var tillräckligt stark även utan denna juridiska nymodighet.

Intressant i sammanhanget är att de segrande makterna i kriget fick för sig att kriminalisera medlemskap i SS, Nazitysklands paramilitära stormtrupper. Men ingen dömdes för det brottet. Domstolen hade problem med retroaktiviteten.

Göteborg-Postens tidigare liberala ledarsida drog för en tid sedan även den till med Nürnberg. Samt försökte sig på ytterligare en fint. ”Anders Behring Breivik dömdes till livstids inlåsning med hjälp av retroaktiv lagstiftning”.

Inte heller det påståendet tål en närmare granskning. Breivik dömdes med befintlig lagstiftning till Norges strängaste straff, 21 års fängelse. Men efter avtjänat straff kan en person hållas förvarad i fem år med möjlighet till förlängning ett obegränsat antal gånger. Så var det redan innan 22 juli 2011.

Politisk nervositet bröt dock ut under rättegången. Hur skulle det gå om terroristen dömdes till rättspsykiatrisk vård och efter en tid blev frisk?

Lösningen blev en retroaktiv bestämmelse som gjorde det möjligt att hålla honom inlåst i evighet. Men den behövde inte användas.

Vi ser allt oftare i det offentliga samtalet föreställningar om att rättstatens grunder måste överges i kampen mot terroristerna. Det är, som Olof Ehrenkrona påpekar, inte ofarligt att sprida sådana myter.

Om fundamentet spricker är vi snart förlorade. Förbudet mot retroaktivitet i strafflagen är och måste vara absolut.

avOisin Cantwell