Det är inte ditt fel – oavsett om du kan slåss

Foto: Thinkstock
KOLUMNISTER

Jag har lärt mig att vara rädd.

Ända sen jag var liten har jag matats med att det finns män där ute som vill mig illa. Jag fick höra att jag inte skulle gå själv hem. Jag skulle akta mig, för en våldtäktsman fanns där ute i mörkret och väntade.

Jag och mina tjejkompisar blev lite äldre och började lära oss knep för att försöka känna oss trygga. Vi höll nycklarna i handen som små spetsiga vapen när vi gick hem själva. Vi sms:ade varann och frågade om vi kommit hem i säkerhet. Vi ville gå självförsvarskurser. Vi ville kunna skydda oss. 

Vi fyllde 18 och mötte män på krogen som tafsade på oss när vi bara ville dansa ifred. Någon fick en pojkvän som tvingade henne ha sex. Många blev tafsade på av killkompisar när dom sov eller var väldigt fulla. För det här hade vi inga vapen. Vi trodde att våldtäktsmän hoppade fram bakom buskar i skogen, inte att de var den där trevliga killen vi känt ett tag. Så vi är fortfarande rädda.


Vi var rädda för monster under sängen, inte monster i sängen. Monster i skepnad av pojkvänner, makar, släktingar, kärlekar, killkompisar och klasskompisar. Helt vanliga män, ”riktiga män”, ”schyssta killar” som vi känt länge, som vi litat på, som vi kanske älskat. (Ska jag skriva ”OBS inte alla män” här själv, så jag slipper få femtioelva mejl om det?)

Det var så långt från vad vi hade fått höra och förberett oss på. Vi var försvarslösa, svarslösa, och vi svarade inte ärligt när våra vänner frågade hur vi mådde eller hur det gick med kärleken. Vissa av oss visste inte ens att det som hände var fel, ett övergrepp, ett brott.

Ingen lärde oss att en av de vanligaste reaktionerna hos våldtäktsoffer är ”frozen fright”. En stressreaktion som innebär att du blir passiv och inte gör motstånd. En överlevnadsreflex som automatiskt hindrar kroppen från att röra sig när hjärnan upptäcker fara och är lika vanlig vid överfallsvåldtäkter som vid våldtäkter där personerna känner varandra.

Enligt en undersökning från Akutmottagningen för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset i Stockholm drabbas omkring
70 procent av de som utsätts för våldtäkt av frozen fright. Jag önskar att jag hade lärt mig det i stället. Att vi hade fått höra att om du inte sparkar i skrevet är det ändå inte ditt fel. Du bär ingen skuld och inget ansvar – det är vad vi måste säga till våra döttrar.

Bristen på kunskap om detta leder till att många känner skam när de förlamats av rädsla. Offer ifrågasätter sig själva för att de inte gjorde motstånd. Samma frågor som offret sedan möts av i sin omvärld: ”Men varför gjorde du inte …” och ”Du borde ha …”.

I Sverige har vi, trots vetskapen om frozen fright, fortfarande en lag som innebär att offret ska ha visat att hen inte vill.
Det borde förefalla fullkomligt uppenbart att vi behöver ändra vår lagstiftning snarast möjligt, ja helst för 50 år sedan. En samtyckeslag ska förhoppningsvis införas 2018 och kommer då innebära att allt annat än ett ja är ett nej. Dessutom föreslås ett oaktsamhetsbrott som innefattar situationer där förövaren säger sig sakna uppsåt men borde ha förstått att offret inte samtyckt, exempelvis då offret sov, skrek nej eller var livrädd. Förutom lagändringar är kunskap inom rättsväsendet avgörande för utvecklingen. Om inte varenda domare och nämndeman har stenkoll på frozen fright och hur sexuella övergrepp vanligtvis går till är det extremt undermåligt.


En samtyckeslag är ett första steg i den -attitydförändring som vi akut behöver i samhället kring sex, samtycke och sexuella övergrepp.

I stället för att lära våra tjejer i generation efter generation att vara rädda och skydda sig, så ska vi börja lära våra killar att låta bli, att respektera och att bete sig rimligt. Nu kanske jag slår in öppna dörrar här, men eftersom det verkar vara så förbannat svårt för många att förstå vad som är orimliga beteenden så kommer här en icke-uttömmande lista med exempel:

Det är inte rimligt att ligga med någon som är för full. Att inte säga ifrån när din killkompis tvångsdansar med en tjej på krogen och tar henne på rumpan. Att låta en kollega kalla tjejer för slampa och hora. Att tjata och övertala din flickvän som inte vill ligga.

Det är inte heller rimligt att köra upp ditt finger i en tjejs underliv i ett publikhav på en festival. Att sprida avklädda bilder på en tjej utan hennes medgivande. Att hänga med ditt killgäng in i ett rum på en fest eller färja och våldta en tjej.

Det är inte rimligt. Det är vidrigt.