Ta inte ifrån flickorna deras sportdrömmar

Förortstjejer sportar minst av alla. Ingen vet exakt varför, men att de inte får tillåtelse hemifrån är en förklaring.

Och nu har några av våra främsta idrottsledare dödat ytterligare några småflickors sportdrömmar. 

Idrottssverige har en underbar självbild. Det är regnbågsfärgade simborgarmärken. Det är Zlatan. Det är slogans som ”låt alla idrotta”. Idén om att man via demokratiska gräsplaner och klubbstugor kan bli en av oss – sportig, sund och svensk.

Men så dyker en bild upp på en flicka i ljuslila hijab som tränar skytte. Och plötsligt står idrottsrörelsens högsta höns där och anklagar barnet för att marknadsföra könsstympning och terrorism.

 

Ja, det låter som trollkommentarer i snåriga Facebookgrupper, men är alltså officiella uttalanden från till exempel Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson, som hyser den absurda åsikten att det bara är okej med bilder på muslimska kvinnor om de är basketspelare. Medan Ulla Gustavsson från Svenska simförbundet rakt ut påstår att en slöja betyder att man ”gillar hedersvåld”.

Att tjejen på det omdebatterade fotot testar den mansdominerade, övervägande vita idrotten skytte under en prova-på-dag, att hon koncentrerat siktar med luftgeväret och ligger intill en blond kille, spelar ingen roll.

I själva verket skulle en hedersvåldsutsatt flicka kanske till och med hindras från att överhuvudtaget vara med på en sådan bild.

Det spelar inte heller någon roll.

 

Bilden är nu borttagen, eftersom Riksidrottsförbundet inte vill ”provocera”. 

Och man kan fråga sig hur unga hijabklädda tjejer som drömmer om att bli en ny Sarah Sjöström, eller bäst i sportskytte, eller gå med i, vad vet jag, curlingförbundet, ska tolka det.

Visst kan man ha olika åsikter om att det enkelt går att köpa en bomullshijab i storleken 2–10 år i svenska nätaffärer. Det rasas ofta kring andra barnkläder – över att treåringar måste bada i bikini, eller att klädföretag dränker småflickor i urringat rosa tyll.

 

Men den debatten förs knappast bäst i hockeyrinkar eller simhallar, så länge paltorna inte är i vägen när man ska göra mål. Det visar ju inte minst idrottsledarnas totala okunskap i frågan.

Snarare borde idrottsrörelsen ta en diskussion om varför bara 12 procent av det segregerade Rosengårds flickor är med i deras härliga, inkluderande idrottsföreningar. Mot 60 procent i rika Bromma eller Lidingö.

Foto: Robert F Bukaty/AP

avNatalia Kazmierska

ARTIKELN HANDLAR OM