Dantes sista timmar i livet kartlagda: ”Skönt att få svar”

avJosefin Silverberg, Susanna Nygren

NYHETER

Tack vare blodhunden Sonja och hennes hundförare Sara Vallin och Karl-Johan Nilsson kunde 12-årige Dantes sista tid i livet kartläggas.

Nu tackar Dantes familj för insatsen.

– Nu vet vi var i Ätran han har gått ner. Även om det är väldigt smärtsamt så är det skönt att få svar på detta, säger Dantes bonusmamma Marie.

Hundförarna Sara Vallin och Karl-Johan Nilsson ville tidigt bistå i sökandet efter Dante, 12-åringen med Downs syndrom som försvann från sitt hem i Falkenberg tisdagen den 6 november. De hörde av sig till Dantes familj och berättade att deras blodhund Sonja kunde vara till hjälp, vilket Expressen var först med att berätta om.

1 av 6 | Foto: PRIVAT
Spårhunden Sonja och hundföraren Karl-Johan Nilsson som sökte efter Dante.

– Vi ville inte tränga oss på men när vi fick kontakt med Dantes pappa Sven ville familjen direkt ha vår hjälp. Vi brukar resonera som så att polisen först ska få göra sitt jobb med sina hundar, men hittar man inget då kan det vara bra att tänka i andra banor och hitta alternativ, säger Sara Vallin.

– Spårhundsgruppen hörde av sig och sa att de kunde hjälpa till om vi ville. Det ville vi såklart, säger Dantes bonusmamma Marie till Aftonbladet.

Luktade på saker i Dantes rum

Sara Vallin och Karl-Johan Nilsson är hundförare i den ideella organisationen Spårhundsgruppen som jobbar med blodhundar för att söka efter försvunna personer. Blodhunden Sonja fick komma in i Dantes rum och lukta på flera olika saker med 12-åringens doft.

– Våra hundar får dofta på något som personen haft på sig. Varje människas kroppsdoft är unik, den är som ett fingeravtryck. När de får dofta på det registrerar de det och störs inte av någon annan doft när de söker, säger Sara Vallin.

Sonja fick upp spåret från villan och längs den väg som Dante gått, en väg som i vanliga fall inte är särskilt trafikerad men då många var ute och letade efter Dante var där fler bilar än vanligt.

– Hennes öron faller ner över ögonen och hon är helt inne i spårandet och följer doftmolnet. Men i och med att det var mycket trafik var vi tvungna att gå med henne i kort lina och det är inte optimalt för att hon ska kunna göra sitt jobb som hon ska.

Markerade vid vattnet

Till slut tvingades de avbryta sökandet så att inte Sonja skulle bli påkörd av bilarna. Dagen därpå fick de frågan om de kunde söka nere vid Ätran eftersom det fanns misstankar om att Dante rört sig där. Blodhunden fick upp ett spår som ledde ned till ån.

– Hon visade tydligt att han varit ända ner i vattnet. Då förstod vi att chansen att han lever är väldigt liten men så länge man inte hittar kroppen finns ju alltid hoppet.

Dagen efter hittades Dantes kropp vid luckorna till kraftstationen i Herting. Falkenberg var i sorg och hela Sverige berördes av 12-åringens död.

Men en pusselbit saknades, vilken väg hade Dante gått där ingen sett honom?

Sista pusselbiten – den vägen gick Dante

Ett par dagar efteråt frågade Sara och Karl-Johan om Dantes pappa Sven ville att de skulle söka igen, vilket familjen sa ja till.

Sonja fick upp ett spår som visade att pojken till en början gått den väg som familjen brukade promenera med hunden, som ju Dante hade med sig. Men sedan har han vikit av vid en skogsdunge och fortsatt ut på fälten. Det kan förklara varför ingen såg pojken längs vägen kvällen då han försvann.

– Förmodligen har Dante och hunden kommit ifrån varandra då. Familjen brukade gå den första biten på fälten. Från början kändes det orimligt att han gått den vägen men när vi gick rundan med familjen insåg de att det var rimligt för att det var promenadvänligt där, säger hundföraren Sara.

Viktigt för anhöriga att få svar

Dantes bonusmamma Marie berättar att spårhunden varit viktig för att kartlägga hur Dante rörde sig. Hon rekommenderar andra att ta hjälp av Spårhundsgruppen.

– Det är väldigt viktigt för oss att folk får veta att den hjälpen finns. Så att folk kan komma i kontakt med dem. De jobbar helt ideellt, säger Marie.

Även om man aldrig får tillbaka Dante är familjen tacksam för att man nu vet vilken väg han gick.

– Nu vet vi var i Ätran han har gått ned. Även om det är väldigt smärtsamt så är det skönt att få svar på detta, säger Marie.

För Sara och Karl-Johan känns det bra att ha kunnat hjälpa till att ge familjen svar.

– Även om man inte hittar personen vid liv är det väldigt viktigt för anhöriga att få svar. Vi kunde ge den sista pusselbiten. Det känns fint samtidigt som det är oerhört tungt, jag har själv barn och känslorna kommer ju över en, säger Sara Vallin.