Höga löner men få rubriker i EU-parlamentet

avTT

1 av 4 | Foto: Wiktor Nummelin/TT
Vårvärmen får invånarna i östfranska Strasbourg att njuta längs kanalerna. Hit åker EU-parlamentets ledamöter minst en gång i månaden. Arkivfoto.

Bra betalt, men inte mycket uppmärksamhet och erkännanden. Och rejält mycket arbete – om man vill.

Här är jobbet som kandidaterna slåss om i EU-valet.

En ljum aprilkväll i Strasbourg är allt annat än obehaglig. Den mäktiga katedralen ruvar över torg och turister. Floden Ill sveper fram i rena kanalsystemet intill korsvirkeshusen och sparrisen har just krupit ända upp på tallriken.

Ändå är faktiskt EU-parlamentets drygt 700 ledamöter inte särskilt förtjusta i att komma hit.

– Vi har räknat ut att vi lagt 900 timmar på att åka fram och tillbaka till Strasbourg, suckar Fredrick Federley (C) på en pressträff med svenska journalister.

Den ständiga flytten fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg är ett av EU-parlamentets ständiga irritationsmoment. Ungefär en gång i månaden får ledamöterna ta sitt pick och pack till Strasbourg för fyra dagar av debatter och omröstningar. Det står inskrivet i EU:s grundlag och är därför näst intill omöjligt att ändra på, särskilt så länge som värdlandet Frankrike absolut inte vill se någon förändring.

Lön och traktamente

Flyttcirkusen kostar årligen miljardbelopp. Det gör ledamöterna också.

Varje EU-parlamentariker tjänar drygt 92 000 kronor i månaden, före skatt. Varje dag på officiellt uppdrag i Bryssel och Strasbourg ger också ett traktamente på drygt 3 000 kronor, samtidigt som ledamöterna också får ett allmänt "kontorsbidrag" på 45 000 kronor varje månad för att lägga på allt från telefoner till papper, gem och färgpatroner.

Samtidigt är arbetsbördan också rejäl, åtminstone för den ambitiöse.

Jobb i EU-parlamentet kan innebära kopiösa mängder komplicerad lagtext att läsa in sig på och förhandla om. Samtidigt finns också en god mängd ledamöter, inte minst bland ytterlighetspartierna, som mest använder parlamentet för att uttala sina åsikter, snarare än att försöka bidra till några förändringar.

– Här ligger väldigt mycket på individen, hur man agerar. Det är lätt att vinna. Det är lätt att försvinna. Man måste ha en agenda och vilja någonting, konstaterar avgående svenske parlamentsveteranen Gunnar Hökmark (M).

"Ingen jävel bryr sig"

Svenska ledamöter brukar överlag ändå tala översvallande om arbetet och dess betydelse.

– Jag tycker det är lika roligt nu som då. Det är en fantastisk miljö och spännande och roligt att vara här, säger Hökmark.

En avigsida nämner ändå nästan alla. Uppmärksamheten och erkänslan är liten – från såväl media som politikerkollegor på hemmaplan.

– Det är ofta sista veckorna innan omröstning i plenum som opinionen väcks. När vi förhandlade om handeln med utsläppsrätter så jobbade vi hemåt hela tiden – men ingen brydde sig ett jota. Det var för komplicerat. Det var för tekniskt, säger Fredrick Federley.

– När det är toppmöten och statsministrar och presidenter kommer så kan det vara lite uppmärksamhet. Men vad vi gör här i EU-parlamentet är det ingen jävel som bryr sig om, säger kollegan Marita Ulvskog (S).

ARTIKELN HANDLAR OM