Här försvinner flest – men de som är kvar älskar Dorotea

avJoachim Kerpner

NYHETER

DOROTEA. För många döda och för få nyfödda – men också en slalombacke mitt i samhället och inte en enda stulen moped på ett år.

Invånarna i fjällkommunen Dorotea älskar sin hembygd.

– Det är enkelt att leva här. Man får så mycket liv, säger Leena Berg.

Västerbottniska Dorotea hamnar högst bland Sveriges kommuner i flera av Statistiska centralbyråns värsta listor:
Topplacering när det gäller folkminskning: 73 färre invånare 2017, en minskning med 2,8 procent.
Etta på dödslistan: 57 döda förra året, vilket var 2,2 procent av befolkningen.
Lägst antal nyfödda: Bara 0,5 procent nyfödda, 13 av 2 646 invånare.

1 av 10 | Foto: Naina Helén W. Jåma
Doroteaborna Rickard Sonne och sambon Emilie Gahlin med barnen Frank, 5, och James, 1.

Kommunalrådet Nicke Grahn (L) radar snabbt upp tre huvudskäl till befolkningsminskningen senaste året:
Många gamla personer födda under babyboomen på 1940-talet som nu dör.
En stor grupp flyktingar som flyttar till större orter.
Ungdomar som åker iväg för att studera.

Fem timmar försenade efter att dåligt väder tvingat oss att landa på fel flygplats når vi vårt mål i den västerbottniska glesbygden. På ortsskylten står det Dorotea Kraapohke – Dorotea efter 1800-talsdrottningen och samiska Kraapohke efter ”den instängda sjön” i samhället.

Invid sjön bor ettårige James. Han lägger pussel med pappa och storebror Frank, tittar på oss med oförställd förvåning och vet inte själv hur ovanlig han är, som Doroteabo av årgång 2017.

– Vi småbarnsföräldrar pratar mycket om att det är tråkigt att det ser ut som det gör. Samtidigt går det upp och ner. För några år sedan var det 30 nyfödda, förra året 13. Men det är inte som när vi var små. Då föddes 60 barn om året, säger mamma Emilie Gahlin, 30.

21 mil till Umeå

Av hennes årskull bor knappt var sjätte kvar i Dorotea, färre än tio. Unga försvinner till gymnasie- och universitetsstäder, träffar en partner, blir kvar. Charmas av storstadens nöjesutbud, restauranger, affärer. Längtar inte tillbaka till alla mil på vägarna för att nå närmsta stad – 17 mil till Östersund, 21 mil till Umeå.

Men några kommer trots allt hem igen. Ofta när det börjar bli dags att skaffa barn. Så var det för Emilie och sambon Rickard Sonne, efter åren i Umeå.

– Man är van att kunna öppna dörren och så är man ute i skogen. Vi brukar säga att Dorotea är ett fem-minuters-samhälle; fem minuter till dagis, fem minuter till jobbet. Det är nära till allt. Dessutom hälsar alla på varandra, och alla grannar hjälps åt. Vet man att någon inte klarar att skotta, då hjälper man till. Det här är ett fantastiskt ställe att bo på, säger Emilie Gahlin, sjuksköterska på sjukstugan.

Rickard har 7,5 mil till jobbet som lastbilschaufför i Strömsund.

– Det är värt att åka den där lilla biten. Vi ville flytta hem så att barnen skulle få en trygg uppväxt. På Ersboda i Umeå var det väldigt kaosartat, jämfört med hemmavid, säger han.

”Ett straff att fara till Stockholm”

Ytterst få som vi träffar pratar positivt om storstäder. Allra minst Joe Persson i Svanabyn:

– Det är ju ett straff att fara till Stockholm. Folk stressar och måste se upp så de inte blir översprungna.

1 av 11 | Foto: Naina Helén W. Jåma
Joe och Ulla Persson bor i Svanabyn, söder om Dorotea.

Men det finns en stor oro i Dorotea över befolkningsminskningen. ”Katastrof”, säger Joe Persson om att så många dör, medan förre fritidschefen Thommy Persson konstaterar att ”vi mår skitdåligt allihopa över att det blir mindre och mindre folk”. Samtidigt finns en stark önskan att locka hit fler, få dem att inse glesbygdens fördelar.

Louis Broskij, hitflyttad från Holland med hustrun för nio år sedan när de köpte Doro Camping, hyllar Dorotea:

– Lappland är natur. Allt finns runt husknuten, skog, fjäll, allt möjligt. Man kan köra skoter på vintern, jaga på hösten, fiska och vandra. Resten av Europa är så överbefolkat. Här är härligt och lugnt. Vi har allt i Dorotea.

Broskij ordnar olika aktiviteter för turister, bland annat björnspaning från ett gömsle i skogen.

– Vi har flest björnar i världen mellan Dorotea och Strömsund, säger han och slår glatt ut med armarna.

”Blir inte ruinerad av husköp”

Kommunalrådet Grahn är trött på att glesbygden ”bara syns i media när det finns risk för att något Trump-liknande tar makten”. Han konstaterar att Sverigedemokraterna fick låga siffror i Dorotea jämfört med resten av landet, och radar sedan upp fördelar med att bo här:
Man kan köpa ett hus utan att bli skuldsatt resten av livet. Om räntorna sticker iväg blir man inte ruinerad.
Tryggheten – inte en enda mopedstöld rapporterades 2017. Grahn låser aldrig sin cykel.
Världens bästa bredbandsnät finns i Västerbotten – här kan man utföra avancerade arbeten hemifrån.

Nicke Grahn tycker att Sveriges glesbygd, landsbygd och skärgård förtjänar ett bättre rykte.

– Se landsbygden som en resurs. Här finns jobb, fin uppväxtmiljö och bostäder. Jag älskar storstäder. Men jag tycker om att bestämma över mitt eget liv. Dagens stora sjukdom är stress och tidsbrist. Här kan man få frihet på riktigt, säger Grahn.

Att inte allt finns serverat som i storstäder gör också att många engagerar sig i samhällsbygget. Jan-Åke Persson, butikschef på Ica, lägger all fritid på idrottsklubben Dorotea IF, som var tionde kommuninvånare är medlem i.

Fixade 6 miljoner till fotbollsplan

Frånvaron av en fotbollsplan med konstgräs och löparbanor triggade honom och tre andra. Efter två års kamp och sex miljoner kronor insamlade i bidrag är planen nu klar. Samtidigt är det gratis för alla under 18 år att träna fotboll, innebandy, ishockey, längdskidor och slalom (i backen alldeles bakom skolan) i Dorotea IF.

– Idrotten betyder mycket för ungdomarna. Det finns inte mycket annat att hitta på, jag tror det hade varit mer skadegörelse annars. Nu är det väldigt lite sådant, säger Jan-Åke, som precis har tagit busskort för att kunna köra ungdomar till och från matcher i Östersund och Umeå.

Men barn som vill rida måste skjutsas fem mil till Åsele, och bågskytte finns bara i Vilhelmina, lika långt bort. Och fritidsgården lades ner i våras, enligt kommunalrådet Nicke Grahn på grund av få besökare.

Vårdsituationen är problematisk. Doroteaupproret mellan 2012 och 2015 där 150 invånare dygnet runt ockuperade sjukstugan var framgångsrikt, men fortfarande finns närmaste jourläkare i Åsele eller Vilhelmina.

Kommunens ekonomi går på knäna, trots hög kommunalskatt och klirr i kassan från den statliga skatteutjämningen. Med knappt 3 000 invånare blir inkomsterna ändå små. Just nu fattas 20 miljoner till bland annat reparation av trasiga gamla vattenledningar.

– Traditionen har varit att kommunen är mamma och pappa till alla. Nu drar vi in 300 000 kronor som vi lagt på preparering av skidspår. Det får näringslivet stå för i fortsättningen, säger Nicke Grahn.

”Bara två kvar från Sierra Leone”

Genom åren har kommunen varit en stark samhällsmotor. Som när husvagnstillverkaren Polarvagnen med i dag 65 anställda kunde flytta till orten efter en brand i Junsele, tack vare att politikerna hade byggt nya industrilokaler.

– Vi var en av första inlandskommunerna som industrialiserades. Dorotea var en fattig bygd, men med företagsamma människor, säger Grahn.

Men trots industrier som Dorotea Mekaniska och tjänsteföretaget Datakompisen finns det för få jobb i Dorotea. Annars hade många kommunplacerade flyktingar kunnat stanna kvar.

– Det är jättemånga som har kommit och bara farit härifrån. För några år sedan hade vi 300-400 från Sierra Leone som passerade. Av den gruppen är bara två, tre kvar, berättar kommunens tidigare fritidschef Thommy Persson.

Leena Berg driver familjeföretaget Svenska Tält, Nordens enda tillverkare av förtält till husvagnar och husbilar, med 20 anställda. Hon ser bara en brist med hemorten:

– Avstånden. Men utan dem vore vi inte vi, då skulle vi tappa vår identitet.

Västerbottens vintermörker är bara en fördel.

– Det är ganska mysigt, man slipper städa ihjäl sig, skrattar hon.

”Har massvis med tid kvar”

En vanlig arbetsdag lämnar hon Loui i förskolan, går till jobbet, arbetar, går till affären och handlar, hämtar sonen, går hem.

– Sedan har jag massvis med tid kvar. Vi har den här enkelheten, behöver inte kämpa oss genom trafik. Man har tid att andas, kan satsa på både jobbet och fritiden, konstaterar Leena, som är innebandytränare i Dorotea IF och fått eldsjälspris av landshövdingen för det.

– Vi ser alla barn, och suger in dem i idrotten.

Här samarbetar föreningslivet och företagen. Folk hittar lösningar eftersom de är vana vid att lösa saker frivilligt, själva.

– Ibland framställs det som en loserstämpel att vara kvar i en håla. Men i själva verket har jag vunnit en massa. Små ställen kan erbjuda otroligt mycket. Här går det att leva och satsa på någonting, man får bra med hjälp från folk runtomkring. Jag tror många skulle bli förvånade om de valde att prova, säger Leena Berg.

ARTIKELN HANDLAR OM