The 1975 är rakt igenom briljanta

Foto: Magdalena Wosinska
The 1975 jobbar flitigt och släpper ytterligare ett album i vår.

avNatasha Azarmi

MUSIK

ALBUM Med skickliga melodier och träffsäker samhällsanalys har The 1975 gjort sitt bästa album hittills.


The 1975
A brief inquiry into online relationships
Polydor/Universal


POP 2010 såg jag The 1975 på en klubbspelning i England. Då hette de Drive Like I Do och var förband till det nu splittrade indiebandet One Night Only.

Kvartetten från Manchester gick upp på den lilla scenen i t-shirt och jeans och spelade sina låtar rakt upp och ned.

Mycket har förändrats.

I dag säljer The 1975 ut arenor och spelar på världens största festivaler med en påkostad och detaljrik scenshow. Varje spelning ser ut som en musikvideo.

Bandets öga för koncept har varit en stor del av framgången. De delade upp sina två första album i färgerna svart och rosa och lät dem präglas av indiegitarrer respektive 80-talssynthar.

”A brief inquiry into online relationships” blandar soundet av deras tidigare album med vågade jazzinfluenser. Det är också deras mest konceptuella album hittills.

I intervjuer har sångaren Matty Healy berättat att bandets låtar föds ur hans erfarenheter och känslor. Här får vi se världen ur Healys ögon efter att han legat inne på rehab. Det handlar främst om internets stora makt och Donald Trumps Amerika.

I ”Love it if we made it” ber han för att mänskligheten ska klara sig: ”Jesus save us/Modernity has failed us”, sjunger han.

Sedan skriker han ut några av Trumps mest kontroversiella citat.

”I like America & America likes me” handlar om att vara rädd att dö i ett land där masskjutningar blivit vardag.

Och i ”The man who married a robot/Love theme” berättar datorrösten Siri den sorgsna historien om en ensam man vars bästa vän är internet. Det enda mannen lämnar efter sig när han dör är hans Facebook-sida.

Matty Healy leker med sin sång. Han går ner i basröst och skriker hela låtar. Ibland sjunger han smäktande vackert och andra gånger är han dränkt i autotune.

Han berör som mest på ”I couldn’t be more in love”. Healy spelade in sin sång dagen innan han lades innan på rehab. Han låter totalt förkrossad när han sjunger till sina fans: ”I’d give you all the years of my life”.

Men den stora höjdpunkten kommer på avslutande ”I always wanna die (sometimes)”.

Det är känslosam britpop där The 1975 visar att de är det viktigaste den brittiska musikscenen producerat på många år.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM