Zayn gör skicklig men långrandig r’n’b

Foto: Nabil
Den annars så privata Zayn Malik släpper in lyssnaren på djupet.

avNatasha Azarmi

MUSIK

ALBUM Zayn har delat upp sitt 27-spåriga album i två delar. Det första är klockrent och det andra rätt tråkigt.


Zayn
Icarus falls
RCA/Sony


R'N'B Zayns ”Icarus falls” för tankarna till Justin Timberlakes ”Futuresex/Lovesounds”.

Här finns många likheter.

De tidigare pojkbandsstjärnorna var båda 25 år när de släppte sin andra fullängdare.

Och trots att de båda fick stor succé med solodebuten var det först här som de skulle komma att hitta hem.

På ”Icarus falls” finns till och med ett samarbete med Timberlakes gamla parhäst, producenten Timbaland.

Men där Timberlakes album var pampig och välproducerad danspop med en slående helhet kämpar Zayn med sin slagkraftighet.

Inte för att det är något fel på låtarna.

Den 25-åriga britten gör lågmäld r’n’b där han visar upp en enorm talang och mognad som artist. Produktionen är avskalad och rösten avslappnad. Ändå har han alltid full kontroll över den.

Zayn har delat upp sitt album i två delar. Den första präglas av träffsäkra melodier och passionerade historier om kärlek.

I ”Back to life” är kärleken så stark att den både kan döda och återuppliva honom.

I ”Let me” sjunger han sammetslent om att älska någon för resten av livet. Hans snygga falsett vilar fint mot den mjuka gitarren.

Bäst är pianoballaden ”Common”. Tillsammans med en vemodig melodi skapar den stora rösten ihållande gåshud.

Halvvägs in byter sångaren ämne.

”Call me Icarus/I guess I flew too close to the sun”, sjunger han på titelspåret och går sedan in på djupet med sin psykiska ohälsa. Plötsligt får vi komma nära den annars så privata Zayn Malik.

I ”Good years” ber han till Gud att han inte har slösat bort sina bästa år. Med rader som ”I’d rather be anywhere, anywhere but here” verkar han syfta på sin tid i One Direction.

I ”Insomnia” håller ångesten honom uppe om nätterna. Han vandrar runt på gatorna utan att finna ro.

Men här är det roligare att läsa texterna än att lyssna på musiken.

Om ”Icarus falls” varit 15 låtar kortare hade det varit ett klockrent album. Kanske ett av årets absolut bästa.
BÄSTA SPÅR: ”Common”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM