Norah Jones testar nytt

Foto: Danny Clinch
Norah Jones prövar nya vägar, inklusive nya sätt att hålla händerna när hon blir plåtad.

avHåkan Steen

MUSIK

ALBUM Norah Jones har tröttnat på konventionella album. ”Begin again” är det första resultatet av hennes nya spontana strategi.


Norah Jones
Begin again
Blue Note/Capitol/Universal


POP Att Norah Jones är mer än den soft pianojazziga caféinredningspop som hon slog igenom med i början av 00-talet har blivit allt tydligare på senare år. Hon visar det kanske tydligare än någonsin här, på ett tilltalande spontant sjuspårsalbum där fem av låtarna redan har dykt upp som singlar under det senaste året.

Efter sex album med efterföljande långa turnéer säger Jones att hon är klar med den sortens cykler, framöver vill hon spela in och släppa låtar precis när hon känner för det. En logisk tanke i streamingeran, även om det möjligen känns oväntat att höra från en så renodlad albumartist som den här nyblivna 40-åringen.

Tillvägagångssättet skulle lätt kunna leda till en splittrad känsla när låtarna ändå slutligen fogas ihop, som här, men New York-sångerskan och producenten Thomas ”Doveman” Bartlett lyckas undvika det genom att lägga ett lager av dovt finskrovlig blueskänsla över allting.

Öppningen ”My heart is full” bjuder mörk, avskalad pop med en tilltalande ödslighet och ett tema om ett trasigt samhälle som är svårt att tolka som något annat än en besk kommentar till vad som händer i Donald Trumps USA.

Avslutande ”Just a little bit” rör sig på ett betydligt mer personligt plan, där Jones sjunger ”I’m on fire” till läckert avskalad pop som gungar stilla på stället med ett slags frijazztemperament.

Mest överraskar kanske ”A song with no name” och ”Wintertime”, två låtar gjorda tillsammans med Jeff Tweedy från Wilco där tämligen skilda låtskrivarstilar kolliderar på ett sätt som eventuellt är mer bra i meningen ”intressant” än bra som i fullkomligt omistligt. Men det finns något i nerven mellan Tweedy och Jones som gör att man självklart vill höra de övriga två låtar de enligt uppgift spelade in under samma studiosession.

Och det finns definitivt något i det lössläppta angreppssättet på ”Begin again” som Jones gärna får utveckla vidare. Albumet är kanske inte hennes allra mest låtstarka men det kan mycket väl vara ett av hennes viktigaste.
BÄSTA SPÅR: ”Just a little bit”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM

Musik

Wilco

Pop