Weeping Willows smärtar och berör

Foto: Walti Hösli/Rockfoto
Weeping Willows i Göteborgs konserthus.

avNatasha Azarmi

MUSIK

KONSERT När Weeping Willows spelar sitt nya album om klimatkrisen i sin helhet är det överväldigande från början till slut.


Weeping Willows
Plats: Göteborgs konserthus. Publik: Slutsålt. Längd: 2 timmar och 10 minuter inklusive paus. Bäst: ”Let go”, ”Endless sleep” och ”While I’m still strong”. Sämst: Bara för att jag måste: ”I travel with you” lyckas i kväll inte beröra lika starkt som albumets övriga låtar.


GÖTEBORG. Utanför Sveriges gränser har det länge skrivits musik om klimathotet, förmodligen redan innan Joni Mitchells ”Big yellow taxi” från 1970.

Här har det varit tystare på den fronten. Men tidigare i år tog Weeping Willows sig an den svåra uppgiften.

Albumet ”After us” handlar – precis som titeln antyder – om den stora kampen som lämnas över till yngre generationer.

Innan sin omfattande sommarturné gör Weeping Willows nu två exklusiva konserter.

De delas upp i två olika set. I det första spelar de albumet i sin helhet.

Det andra ägnas åt ”gamla godingar”, för att citera sångaren Magnus Carlson.

”While I’m still strong” är overkligt vacker även i kväll. Carlson tar i så mycket att han nästan faller ner på knä.

”Lovers never say goodbye” blir en rörande duett tillsammans med artisten Menke och ”So it's over” från det 22 år gamla debutalbumet är en påminnelse om hur fint bandets verk har åldrats.

Ändå är det konsertens första halva som verkligen etsar sig fast på minnet.

”After us” blir om möjligt ännu starkare, större och ståtligare på scen. Bakom bandet syns bilder på brinnande skogar, kraschande vågor och rasande berg.

Men det är främst tack vare att Weeping Willows är ett band som – hur bra de än låter på skiva – ändå lyfter ett par snäpp när de spelar live.

När Magnus Carlson tittar oss djupt in i ögonen under ”Another future” och frågar ”Why do we crush the things we love?” är det svårt att inte beröras. Rösten blir ännu större när den får sväva fritt i den stora salongen.

När han skriker ut under ”Save us from ourselves” är det fullkomligt svindlande.

Likaså när samtliga instrument möts i crescendot i ”Endless sleep”. Bandets toner i moll griper tag och förstärks ytterligare av symfoniorkestern som backar upp dem så vackert.

Men det är fantastiska ”Let go” som berör mest. Magnus Carlson sitter vid en närståendes dödsbädd och gör sitt bästa för att trösta: ”I'm grateful for this chance to say goodbye/And to be here when you fly into the light”, sjunger han mjukt.

Låten är kanske det mest förkrossande bandet har gjort.

Det är till och med så vackert att jag för en liten stund glömmer klimatångesten.


Weeping Willows spelar på Konserthuset Stockholm i kväll (17/4).


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM