”Britt-Marie var här” – en tafatt film med alldeles för lite tantkraft

Foto: SF.

avKarolina Fjellborg

FILM

FILMRECENSION Inte ens ärkeproffset Pernilla August kan rädda Tuva Novotnys illa fungerande Fredrik Backman-filmatisering ”Britt-Marie var här”.


Britt-Marie var här
Regi Tuva Novotny, med bl a Pernilla August, Peter Haber, Anders Mossling, Malin Levanon, Vera Vitali, Olle Sarri, Mahmut Suvakci och Lance Ncube.


DRAMAKOMEDI Det är inte det att tiden inte är mogen för en film om en tant som bryter sig loss från sin kvävande hemmafrutillvaro och sin otrogne, otacksamme make, och börjar leva sitt eget liv, bättre sent än aldrig.
Tiden har väl snarare aldrig varit mognare för just en sådan tantpower-berättelse.

Det är det att ingen och ingenting riktigt funkar i "Britt-Marie var här". En tafatt och tråkig historia som siktar på folkligt publikfrieri, feelgood och gnista – men inte inspirerar till mycket annat än att resa sig upp och lämna salongen.
Tuva Novotny har regisserat och även varit med och skrivit det förvånansvärt grunda manuset, efter "En man som heter Ove"-författaren Fredrik Backmans bok med samma namn från 2014.

 

Pernilla August gör huvudrollen som Britt-Marie. En sjukligt pedantisk, extremt fyrkantig och allmänt präktig dörrmatta i diskret tantuniform, som har levt sitt liv innanför hemmets fyra väggar och passat upp på sin man (Peter Haber) i 40 år, med bikarbonat som sin enda drog.

Hon har inte så mycket som kommenterat parfymlukten på hans skjortor, knappt ens knutit näven i fickan – tills situationen en dag blir omöjlig, och Britt-Marie packar sin väska.

Hon hamnar i lilla Borg. En avfolkad avkrok i dödsryckningar där hon, som naturligtvis inte är ett speciellt hett byte på arbetsmarknaden, har lyckats få jobb som fritidsledare. En roll som framför allt innebär att hon ska träna en handfull näsvisa ungar i fotboll. En sport hon inte gillar.

I Borg finns även den lokale pizzabagaren (Mahmut Suvakci) och hans springpojke/fixare (Lance Ncube); två skämtsamma, oförblommerat stereotypa invandrare med många hattar. Traktens bortgångne tränarlegends halvblinda, bittra och folkölsalkoholiserade dotter (Malin Levanon). En kärlekskrank polis (Anders Mossling). Och en stekig paragrafryttare till kommuntjänsteman (Olle Sarri).

Ska Britt-Marie lyckas leda underdog-laget till framgång i den annalkande cupen, hitta ny mening med livet, och slå sig fri från sitt karlskrälle på riktigt?
Att kalla "Britt-Marie var här" för en förutsägbar film är att uttrycka sig försiktigt. Men värre är att den saknar berättarmässig finess, att skildringen av landsbygden och dess figurer känns så oäkta, att skådespeleriet är svagt på många håll och att dialogen aldrig leder till något annat än besvikelse.
Och värst: Britt-Marie själv är så beige att inte ens Pernilla August kan blåsa liv i henne. Tillbakablickar mot en tragedi i barndomen ger henne ett visst djup – men tantkraften saknas helt, och den som hoppas på en stor personlighet i stil med, säg Ove, blir besviken.

 


”Britt-Marie var här” har biopremiär den 25 januari.

Se det här i stället: En betydligt bättre film om en mogen kvinna som har fått nog är Björn Runges "The wife", med Glenn Close i en mycket välskriven roll.


Visste du att... Pernilla August snart dyker upp i Måns Mårlinds och Björn Steins "Eld & lågor", som utspelar sig i Stockholm under andra världskriget? Biopremiär den 14 februari.


Just nu... är Peter Haber även bioaktuell i "Bamse och dunderklockan", där han gör rösten till Bamse.

ARTIKELN HANDLAR OM