Bara en utslagen? Kom igen, var hårdare än så

Det gullas för mycket i ”Mästarnas mästare” 2019

Våga vara snäll, säger Pelle Svanslös.

Han har rätt i alla avseenden, den bedårande lilla kattrackarn. Förutom när ”Mästarnas mästare” ska planeras.

Då ska man våga vara elak.

Jag fick ett mejl från en pensionerad psykolog. Hon invände mot min förra krönika, den som spekulerade i att viss osämja rådde mellan Carolina Klüft och Mikaela Laurén, samt att detta var underhållande.

”Fundera över vilka krafter du vill göda. De som älskar att uppröras och förfäras eller de som tycker om att se att man kan umgås över gränser och se med intresse på varandra. De som ropar ’hata, hata’ på fotbollsarenan eller de som sjunger fram sitt lag och klarar att gratulera motståndarna till en välförtjänt seger” skrev psykologen.

I princip har hon rätt.

Samhället behöver inte mer avsky och fjärmanden, det behöver tolerans och nyfikenhet inför våra olikheter.

Men ”Mästarnas mästare” är som bäst när de upphottade midsommarlekarna liknar idrott. Och i idrott ingår gruff och bitterhet, hårda streckstrider, att man gör dramatisk skillnad på segraren och den som är fyra hundradelar bakom.

I år har ”Mästarnas mästare” tagit ett steg därifrån. Deltagarantalet är det lägsta hittills – tio mot tidigare års tolv eller arton – men antalet avsnitt är bibehållet. Därför måste skyddsnät monteras upp så att det blir svårare att åka ut. Det gullas och klemas på ett sätt som stjärnorna aldrig upplevde under sina aktiva karriärer.

Följden ser vi nu.

Foto: CAROLINA BYRMO
Rena sällskapsresan – efter fyra avsnitt är alla deltagare utom en kvar i ”Mästarnas mästare” 2019.

Efter att mästarkvalet, Pernilla Wibergs nätexklusiva bihang, avgjorts är Tommy Salo tillbaka i leken och bara Kjell Isaksson utslagen. Fyra avsnitt är sända, alla har sett att bara ett fåtal av Greklandsresenärerna har potential att svepa hem rubbet, ändå är alltså bara en mästare borta.

Det är snällt på ett dumt vis. Respektfullt till den grad att det blir respektlöst mot tävlingen. Såhär långt in vill vi ha Klüft mot Henke, Skoglund mot Staffan, inte två veckors väntan till på att Annelie Pompe och Kim Martin ska skalas bort (för att sedan få kasta rispåse om att återvända).

Nej, det har blivit fel redan på planeringsstadiet. De borde ha plockat in några representanter för volleyboll, gymnastik, tennis, motorsport och innebandy – och sedan kapat hårdare i tabellernas bottenskikt.

Elakt?

Mm. Lite.

Men bra för konkurrensen. Bra för oss som gärna flyr in i idrottens värld för att halvt på skoj, halvt på allvar få uppröras och förfäras.

avKristoffer Bergström

ARTIKELN HANDLAR OM