ÅSIKT

Vem vågar ha ihjäl Alliansen?

Jan Björklund och Annie Lööf måste inse att alliansen är slut

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT / TT NYHETSBYRÅN
Alliansen från vänster: Ebba Busch Thor (KD), Ulf Kristersson (M), Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L)
LEDARE

Sätt press på centerpartisterna och liberalerna och pröva hur tuffa tag de faktiskt tål.

I princip är det detta som har varit talman Andreas Norléns uppdrag till Ulf Kristersson sedan M-ledaren fick i uppdrag att sondera terrängen för en ny regering.

I två veckor har så Kristersson pressat på för att få Annie Lööf och Jan Björklund att överge sitt motstånd mot en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. I går kulminerande påtryckningarna när Ulf Kristersson på Facebook meddelade att om inte C och L snarast bestämmer hur de vill göra så blir det kanske en ren M-regering.

På lördagseftermiddagen kom så svar på tal, först från Liberalerna och sedan från Centerpartiet.

Liberalerna och Centerpartiet kommer inte att sitta i en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. Och L och C kommer inte i nuläget släppa fram en regering som bara består av M, eller M och KD.

Jan Björklund tycker att Ulf Kristersson ska få ännu längre tid på sig att knyta ihop ett styre för landet. Kanske kan det bli en fempartiregering med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna. Eller så kanske det ska bli en tvåpartiregering med Socialdemokraterna och Moderaterna. Eller så kan det bli en alliansregering där man samarbetar med Miljöpartiet eller tar in partiet i regeringen.

Är det här realistiskt?

Tja, varken mer eller mindre realistiskt än föreställningen att Socialdemokraterna snällt skulle låta alliansen regera utan opposition.

Inget tyder på att Ulf Kristersson vill ta i Jan Björklunds föreslagna regeringskonstellationer med tång. Samlingsregering har vi i krigs- och kristid. En alliansregering som tar stöd av MP faller om SD av rent djävulskap skulle rösta på en S-budget. En storkoalition av tyskt snitt med M och S skulle kortsluta högervänster-konflikten och sannolikt få högerextremismen att växa sig ännu starkare. Precis det har hänt i Tyskland.

Allt det här vet ju C- och L-ledarna. Och de vet, precis som Ulf Kristersson, att den koalition av borgerliga partier och sverigedemokrater som röstade bort Stefan Löfven från statsministerposten inte kan utgöra grunden för en svensk regering.

Dagens pressträffar har inte förändrat den mandatfördelning väljarna röstat fram. De rödgröna partierna, underlaget för Stefan Löfvens regering under fyra år, har 144 mandat i riksdagen. Allianspartierna har 143 och Sverigedemokraterna 62.

Det som nu pågår är ett sorglustigt gyckelspel där ansvaret för vem som stängde av alliansens livsuppehållande behandling ska fördelas. Ulf Kristersson försökte skicka Svarte Petter till de så kallade mittenpartierna i går. I dag kom det tillbaka.

Sverige förtjänar en regeringsbildning som inte rör sig i fantasin. Men då måste Jan Björklund och Annie Lööf inse att alliansen är slut.