ÅSIKT

Sista natten med Alliansen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Björn Lindahl
Alliansen - som den en gång var
LEDARE

– Om alla står kvar där de står nu kan ingen väljas till statsminister, sa talman Andreas Norlén på sin pressträff.

Sedan gav han Ulf Kristersson (M) uppdraget att sondera möjligheterna att bilda regering. Beslutet är rimligt, Alliansen och SD har gemensamt fällt Stefan Löfven och nu bör det naturligtvis prövas om denna koalition även kan utgöra regeringsunderlag.

Om Centerpartiet och Liberalerna är beredda att släppa fram en regering som ger SD inflytande så är svaret ja och då blir Ulf Kristersson Sveriges nästa statsminister. Annars är svaret nej.

Sitter ryggraden kvar

Precis som talmannen sa på pressträffen är det relativt lätt att bli statsminister i Sverige. Om Kristersson blir föreslagen så krävs att en majoritet röstar mot för att fälla honom. Just nu finns ett sådant flertal eftersom Jimmie Åkesson kräver politiskt samarbete för att släppa fram Moderaterna. Vill Kristersson ha en alliansregering måste han öppna dörren till Sverigedemokraterna.

Det är detta som kommer att bli knäckfrågan under de kommande veckorna: hur starka står egentligen de liberala värderingarna inför den nationalistiska och populistiska anstormning vi ser i dagens Europa? I valrörelsen var Annie Lööf och Jan Björklund glasklara över var de står. Nu återstår att se om ryggraden sitter kvar även när det börjar blåsa.

Drömmen om Åkesson som dörrmatta

Då man pratar med Moderater verkar de betrakta SD:s krav som någon form av luftgitarr. När det verkligen gäller kommer Jimmie Åkesson att lägga sig platt, hans väljare är ju i huvudsak borgerliga, verkar M-strategerna resonera.

Men den analysen har hittills inte ha varit korrekt. En rimligare tolkning är kanske att det inte spelar så stor roll för Åkesson vilken regering som sitter så länge ändå ingen pratar med honom. Och även om Åkesson skulle släppa fram Kristersson till statsministerposten så är det en slags villkorlig frigivning. Han kan när som helst komma med nya krav och ny utpressning. Dörrmattan kan snabbt ryckas undan.

Kan en svensk regering bildas på så instabil grund? Inte av ansvarsfulla politiker. Att bygga på SD är att bygga på lösan sand.

Sista natten

Alliansen bildades efter moderaternas katastrofala valförlust 2002 då Göran Persson fick nästan 40 procent av rösterna. Målet var att ge S en verklig match om regeringsmakten och få slut på nästan hundra år av borgerlig splittring. Det lyckades.

Men tre mandatperioder senare, ett högerextremt parti som vågmästare i riksdagen och med Socialdemokrater på 28 procent är läget ett annat. Ulf Kristersson bör naturligtvis få den tid han behöver för att se om den koalition av borgerliga partier och sverigedemokrater som röstade nej till Stefan Löfven förra måndagen också kan utgöra grunden för en svensk regering.

Men sedan borde samtalet lämna nostalgin och blockpolitiken bakom sig och öppna för nya lösningar. Men då måste vi först lämna förnekelsefasen.

Alliansen har gjort sitt. Alliansen kan gå.

ARTIKELN HANDLAR OM