ÅSIKT

M bör sluta med alternativa fakta

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: ANDERS WIKLUND/TT
Ulf Kristersson (M).
LEDARE

Vi minns alla Ulf Kristersson på valnatten. Hur han hävdade att 143 alliansmandat i riksdagen var fler än 144 rödgröna, att de borgerliga var största block.

Strategin lyckades inte. Matematik mot retorik är ingen jämn match. Ändå försökte Kristersson sätta bilden hela vägen in i kaklet. Syftet är att etablera vad Donald Trumps rådgivare Kellyanne Conway kallat "alternativa fakta" - alltså rena osanningar som upprepas tills människor tror på dem.
Med moderatledarens fruktlösa kamp mot verkligheten i bakhuvudet hittade jag den underhållande biografin "Bush's brain" (Wiley & Sons 2003) av James Moore och Wayne Slater i bokhyllan. Boken handlar om Karl Rove, politisk konsult och George W. Bush högra hand, eller "medpresident" som författarna kallar honom.

En illusionens mästare

Karl Rove var en magiker, den politiska illusionens mästare. I dag är det nog inte många som minns honom men titeln "Bush's brain", Bush hjärna, är en ganska bra beskrivning av medias bevakning när det begav sig.
Rove var en långvägare i Republikanska partiet och omges av många legender. Som att han vid ett tillfälle bröt sig in hos en politisk motståndare för att ta dennes brevpapper. Sedan tryckte han upp inbjudningskort till motståndarens kampanjupptakt, lovade alla som kom gratis mat och dryck, och delade ut inbjudningarna till stadens hippies och hemlösa. Upptakten blev ett fiasko.
James Moore och Wayne Slater tecknar porträttet av en man utan samvete men med stor förmåga att göra sanning till lögn. Strategin kan sammanfattas i två delar: "attack, attack, attack" och "slå mot motståndarens styrkor, inte hans svagheter".
Den första delen bygger på tempo, slå alltid först, slå alltid hårdast, överraska alltid mest. Inom marknadsföring talar man ibland om ett "first-mover advantage" att den som först lanserar en ny produkt eller tjänst har ett övertag framför konkurrenter. Karl Rove tillämpar samma teknik i politiken.

Startade en ”viskkampanj”

Den andra delen handlar om att så tvivel kring din motståndares styrkor. När George W. Bush i primärvalet stod mot John McCain år 2000 startade vad James Moore och Wayne Slater kallar en "viskkampanj". John McCains viktigaste styrka var att han var en krigshjälte och tidigare krigsfånge, men viskkampanjen spred bilden av att han blivit galen i vietnamesisk fångenskap. Hur var det med hans "temperament" egentligen?
Samma sak hände John Kerry, även han krigsveteran, som var motkandidat till George W. Bush i valet 2004. En grupp kallad "Swift Boat Veterans for Truth" hävdade att de tjänstgjort i Vietnam tillsammans med John Kerry och att allt han berättat om kriget var lögn. Ingen av dessa kampanjer har gått att koppla direkt till Karl Rove men enligt James Moore och Wayne Slater brukar alla hans motståndare råka ut för samma sak.
Först sprids någon påhittad historia eller ren lögn - sen rapporterar även etablerad media att "ingen rök utan eld". Syftet är inte att folk ska tro rakt av på vad som påstås utan att människor ska bli osäkra på vad som är sant.

Då finns ingen botten

Att 143 mandat är fler än 144 är samma strategi, bara taffligare genomförd. Och kanske hade Ulf Kristersson lyckats lura i människor sin alternativa matematik om han haft understöd av ett Fox News. Men det hade han inte.
I dag hör man ofta att borgerliga politiker som kör fulspel jämföras med Donald Trump. Men han var långt ifrån först. Utan Karl Rove och hans metoder hade Trump knappast kunnat vara så gränslös. Har man en gång låtit politiker komma undan med att göra lögn till sanning finns ingen botten.
Frågan är om svensk politik är på väg tillbaka till George W. Bush eller framåt mot något nytt? Tyvärr tyder nog det mesta på att EU-valet 26 maj kommer att präglas mer av negativa kampanjer än någonsin förut.
Moderaternas tonläge än så länge tyder i varje fall inte på motsatsen.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM