ÅSIKT

Sjukhuset där nästan hälften dör ensamma

De anhöriga bor långt bort och hinner inte fram.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

"Döden, döden, döden"
Astrid Lindgren och hennes syster brukade börja sina samtal med att rabbla döden några gånger och sedan var de klara med den och kunde prata om roligare saker.
Det är ju inte helt enkelt att prata om döden. Det är inte lätt att förhålla sig till döende människor vare sig man är syster, barn eller sjukvårdspersonal.

Cancersjuka ska jobba

Svensk sjukvårdspolitik har under de senaste decennierna varit helt fokuserad på att sjuka så snabbt som möjligt ska tillbaka till arbetet. Det är som om döden inte ens funnits som ett möjligt alternativ. Under åren har vi i stället sett hur svårt cancersjuka skickas till arbetsförmedlingen för att söka jobb. Vi har läst om kvinnan som två månader efter sin död fick ett brev från Försäkringskassan som konstaterade att hon var fullt arbetsför.

Sannolikt är det just den synen som också präglat svensk sjukvård. Den har effektiviserats så till den grad att vi i dag har lägst antal vårdplatser i hela Europa. Ändå dör faktiskt 90 000 svenskar varje år och de allra flesta dör på olika vårdinrättningar.
Några få har turen att hamna på palliativa avdelningar, andra dör på äldreboenden eller helt vanliga sjukhus. Många får möta döden helt ensamma.

Hinner inte med döende

De anhöriga bor långt bort och hinner inte fram. Undersköterskor och extravak har rationaliserats bort och den vanliga personalen har inte tid att sitta de där sista timmarna och fukta munnen på en döende patient. Radioprogrammet Kaliber har gått igenom Palliativregistret tillsammans med narkosläkaren Greger Fransson som konstaterar att på den här punkten har vården av döende inte blivit bättre. För snart tjugo år sedan beslöt riksdagen att igen ska behöva dö ensam, men fortfarande dör många människor utan att ha någon bredvid sig.
Närmare 16 procent av alla patienter dör ensamma. På medicinkliniken i Sollefteå handlar det om 40 procent och på kirurgkliniken i Västerås dör nästan 44 procent ensamma - det är närmare hälften av sjukhusets döende patienter. De ansvariga klinikcheferna lovar givetvis bättring, men det här handlar egentligen inte om att hänga ut enskilda sjukhus.

Ingen tid för empati

Det handlar snarare om synen på svårt sjuka patienter som kommit att prägla hela sjukvården. Den har blivit så effektivt nedbemannad att det inte ens finns tid för empati. Sjukvården har i stället blivit den valfråga som oroar flest väljare.
Men när partiledarna härom kvällen skulle debattera vården i tv gled de snabbt över till regeringsfrågan. På onsdag möts de igen i riksdagens partiledardebatt och då kanske de vågar närma sig den fråga som upprör och berör väljarna mest.

Den som Astrid Lindgren beskrev som döden, döden, döden.