ÅSIKT

Tyvärr, Busch Thor vinner kulturkriget

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
LEDARE

Det känns som ett tecken i tiden att Ebba Busch Thor i veckan meddelade att hon rekryterat Svenska Dagbladets profilerade ledarskribent Per Gudmundson som ny presschef. Det är med all säkerhet en utmärkt rekrytering, han har erfarenhet från både SVT och morgontidning och är en slagkraftig röst i samtiden. Dessutom är han från Leksand. Men att en rekrytering av ny presschef på ett riksdagsparti blev en av veckans snackisar handlar om något helt annat.

Som skribent har Per Gudmundson en osviklig förmåga att ständigt reta gallfeber på alla till vänster om Darth Vader. Utnämningen kan tolkas som en titt i kristallkulan på framtidens samtalsklimat.

Tecknen har funnits en tid. Efter framgången i valet har KD-ledaren konsekvent rört sig från Moderaterna och närmat sig den arga opinionsbildande näthögern. I november rekryterades Johan Ingerö från Timbro till att ”leda partiledarstabens arbete med att utveckla och förankra policyinriktningen för politiken”, enligt ett pressmeddelande.

USA-inspirerat kulturkrig

För en större publik är Ingerö nog mest uppmärksammad som kännare av USA och av den amerikanska högern. Så det var kanske ingen slump när Ebba Busch Thor i höstas ägnade talartid inför en fullsatt riksdag vid en av höstens statsministeromröstningar åt att angripa mig och Aftonbladets ledarsida. Att attackera journalister är något de flesta förknippar med Donald Trump och vill man importera ett USA-inspirerat kulturkrig är det en lågt hängande frukt. I julhelgen varnade hon sedan för att det svenska julfirandet är hotat av en "myndighetsvänster". Även detta är ett inlån från Republikanska partiet.

”Ett land utan traditioner är ett tomt och tråkigt land”, skrev Busch Thor gravallvarligt och pekade på att handlarna säljer "helgskinka" och inte "julskinka". Det är ett Kalle Anka-argument, ordet "helgskinka" kommer nämligen från en reklamkampanj av Scan där de försöker sälja sina skinkor även när det inte är jul. Grisar får nämligen kultingar hela året.
Men Ebba Busch Thor lyckades importera sitt "War on Christmas" som det kallas i USA. Precis som hennes förebild i Vita huset.
– Vi närmar oss den vackra julsäsongen som folk inte talar om längre. De använder inte längre ordet ”jul”, sa Donald Trump när han blåste liv i julkriget förra året.

”80–20-strategi”

Busch Thor använder vad som ibland kallas en "80-20-strategi". Genom att höja konfliktnivån i känsliga frågor så retar man upp 80 procent av befolkningen, men 20 procent kommer att gilla vad de hör och rösta på dig. För små partier är det viktiga att väcka känslor och hamna i debattens centrum, inte att bli älskade av alla.

Så vad är "kulturkriget"?

Man skulle kunna häva att det började 1968. I Vietnamn inledde FNL den så kallade Têtoffensiven, Martin Luther King och Robert Kennedy mördades och i Paris blev det gatukravaller mellan polis och studenter. I augusti rullade Sovjets stridsvagnar in i Tjeckoslovakien och krossade Pragvåren under sina larvfötter. Vid OS i Mexico City samma höst sträckte de svarta guld- och bronsmedaljörerna Tommie Smith och John Carlos upp sina knutna nävar för att protestera mot rasförtryck.

Även i Sverige skiftade politikens kontinentalplattor, kårhusockupationen blev symbol för nya vänstervindar, Grupp 8 - dåtidens feministiska spjutspets - bildades och Tage Erlander fick egen majoritet i riksdagen. Året efter stormade polis gaybaren Stonewall Inn i New York och motreaktionen blev startskottet för hbtq-rörelen. En av 60-talets motreaktioner var just bildandet av Kristdemokraterna.

Ett reaktionärt parti

Högern är fortfarande sur. Vänstervindar, feminism, antirasism och sexuell frigörelse rev ner det invanda borgerliga samhället och etablerade nya normer. Femtio år senare har skyttegravarna rört sig men de grundläggande konflikterna består och spelas ut med den gamla höger-vänsterskalan som fond. Kristdemokraterna är i själ och hjärta ett reaktionärt parti men i det rådande samhällsklimatet har de hittills valt att inte spela ut hela sitt register. Nu har Ebba Busch Thor slutat be om ursäkt - och hennes väljare verkar älska det.

Hon har mäktiga trender på nätet och i media på sin sida. Gränsen mellan underhållning och politik håller på att suddas ut. Och kulturkrig är bra TV. Donald Trump blev trots allt president efter att ha blivit känd genom dokusåpan "The Apprentice".

I modern tid har Sverige aldrig haft ett genuint konservativt parti. Jimmie Åkesson kallar sig visserligen "socialkonservativ" men granskar man politiken är det till stor del inlånad rekvisita. På familjepolitikens område stämmer det delvis. SD vill begränsa aborträtten, ha vårdnadsbidrag och återinföra sambeskattning av familjer i syfte att uppmuntra kvinnor till en mer traditionell roll i hemmet. Men på övriga områden verkar SD ha förväxlat konservativa värden med nationalism.

Underhåll oss

Ett trappsteg under partiledningen flödar rasismen och i valet fick en lång rad SD-kandidater lämna när de visade sig ha nazistisk bakgrund. Här finns en nisch för KD om de bara vågar - som ett "SD med ett mänskligt ansikte".

Ebba Busch Thor har visat sig ha mod och ett rörligt strategiskt intellekt som övriga partier saknar. Vill hon ha ett kulturkrig så kommer hon nog att lyckas. Och en erfarenhet från USA är tyvärr att psykologi vinner över sakpolitik alla dagar i veckan. Symbolfrågor som helgskinkor, bråk om genusdagis, nej till böneutrop och att dra in Bert Karlsson i KD:s valrörelse är helt enkelt roligare än att diskutera skattesatser.

Underhåll oss, annars byter vi kanal.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM