ÅSIKT

Längtan efter en sossepamp

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Politiken har blivit en realitysåpa

Foto: TT
Tage Erlander (S), Sveriges statsminister 1946–1969, badar i Döda havet 1962.

Det var så mycket enklare när Socialdemokraterna hade hela makten. Efter det senaste halvårets alla turer börjar man nästan längta efter en gammeldags sossepamp.

En sådan som vann valet med betryggande majoritet och som sedan tog itu med politiken. För på den gamla tiden kunde medborgarna bara luta sig tillbaka och invänta reformerna. Föräldraledighet, sjukpenning och sedan en rejäl pension. Man röstade på rätt parti och sedan var det aldrig tal om att ta särskilt mycket eget ansvar.

Barnen gick till den skola som låg närmast, jobben fick man på Arbetsförmedlingen och när man inte orkade längre fanns det alltid plats på ålderdomshemmet. Visst kunde det vara kvävande tryggt, men man visste i alla fall vart man skulle.

Plågad av valfriheten

I dag är det mycket svårare att hitta rätt. Socialdemokraterna kan knappt bilda en regering och än mindre fixa en rejäl pension. Politiken har blivit en realitysåpa utan särskilt mycket innehåll och ytterst är det väl vårt fel som röstar som vi gör.

Vi får skylla oss själva och ta eget ansvar för politiken.

För vill vi ha välfärd, vård, skola och omsorg, får vi numera ta egna beslut. Bara i Stockholm finns det 260 grundskolor så det är bara att börja välja. Jobben får du du själv leta upp på nätet och ålderdomshemmet har stängt, men det finns 168 hemtjänstföretag att välja mellan bara här i huvudstaden.

Det tar tid för oss som numera får göra grovjobbet i politiken. Husläkare, förlossningsklinik, barnavårdscentral, elbolag och telefonabonnemang. Fattar ni, förr kunde man bara kontakta televerket och sedan fick man ett nummer. Folk hade likadana telefoner och de lät likadant.

Kanske var det tråkigt, men det var väldigt praktiskt.

Goda medborgare styr

I dag tar vi föräldraansvar i skolan, barnansvar för gamla föräldrar och vi svarar på mängder av utvärderingar för vi är goda medborgare som styr upp politiken medan politikerna är upptagna på annat håll.

Vi sorterar våra sopor i allt fler fraktioner och byter ut köttet mot märkliga svampar för vi tar klimatansvar. Vi stannar hemma på semestern eller tar tåget till Tranås för längre än så vågar vi inte åka. Arktis smälter och det är vårt ansvar.

Vi visar civilkurage när det blir bråk och polisen är långt borta. Vi släpar oss till arbetet med feber för att inte slösa med Försäkringskassans medel och riskerar livet på jobbet för att arbetsmiljön inte längre är en prioriterad politisk fråga.

Vi medborgare undviker groparna i gatan, vi svänger undan och klarar oss själva för vi förstår att våra politiker inte har tid för oss. Med en konservativ budget, en liberal politik och en rödgrön regering är de förstås fullt upptagna på annat håll.

avEva Franchell

ARTIKELN HANDLAR OM