ÅSIKT

Extremhögern har politisk paranoia

Motståndet mot migrationsplattformen är värsta sortens populism

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: FETHI BELAID / AFP
LEDARE

I går samlades diplomater och politiker från världens länder i den marockanska staden Marrakesh. Tanken var att de skulle underteckna det gemensamma förslag till ramverk för migration som FN tagit fram. En frivillig överenskommelse som inte borde vara kontroversiell. Så sent som i juli var alla, utom USA, överens om behovet av en ordnad och reglerad migration.

Nu har det amerikanska motståndet spritt sig till Europa, och det är nationalistiska högerpolitiker som Ungerns Viktor Orbán och Österrikes Sebastian Kurz som gått i spetsen. I Sverige har Sverigedemokraterna med understöd av somliga borgerliga ledarsidor gjort sitt bästa för att mobilisera mot ramverket.

Det är politisk populism när den är som sämst.

Gemensamt ramverk för migration

För det första handlar det alltså om att skapa ett gemensamt ramverk för hur världens länder ska se på migration. Det är inte ett juridiskt bindande avtal för att reglera ländernas migrationspolitik, utan ett politiskt åtagande för att skapa ordning och rättssäkerhet kring migrationen.
För det andra kommer initiativet faktiskt från Europa. Under flyktingkrisens 2015 vände sig ett ganska desperat EU till FN för att få hjälp att motverka liknande kaotiska situationer i framtiden. Nu väljer flera EU-länder – händelsevis de som larmade högst för tre år sedan – alltså att hoppa av.

Migrationen en del av vår tid

För det tredje är migrationen en del av vår tid, vad ungerska eller svenska nationalister än tycker om saken. Utan utländsk arbetskraft skulle många länders ekonomi bryta samman, och utan möjligheten att flytta skulle livsvillkoren i andra länder vara ännu sämre. Att skapa säkerhet, ordning och reglering av migrationen är en ekonomisk nödvändighet och ett globalt ansvar.

Öppenhet borde dessutom räknas som ett värde i sig.
Att Sverige står fast vid beslutet att skriva under FN:s ramverk visar att det trots allt finns gränser för den politiska paranoian.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM