ÅSIKT

Migrationspolitiken är elefanten i rummet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: MARIUSZ PRUSACZYK
Tänk inte på elefanten!
LEDARE

En riksdagsledamot har hoppat av. Fem sidoorganisationer har protesterat. Från Gävle, Karlskrona och Växjö har mycket skarp kritik kommit. Det talas om att hela valrörelsearbetet har fått sig en törn.

Nej, det går inte att påstå att de socialdemokratiska vallöftena om hur partiet vill att migrationspolitiken i framtiden ska se ut har landat jättebra i den så kallade rörelsen.

Men väljarna vill ju ha politiken så att en massa blötdjur bland gräsrötterna inte jublar är väl inget problem, kanske man kan resonera. Risken är dock att väljarna i mötet med den nya hårda socialdemokratin sticker någon helt annanstans.

”Don't think of an elephant!” heter den amerikanske professorn George Lakoffs klassiska bok från 2004 där han genom kognitionsvetenskap visar att folk inte väljer partier för deras politik och ställningstaganden. I stället är det vad Lakoff kallar för ramar som styr oss.

Ramar är, enligt Lakoff, de kretsar i hjärnan som bestämmer hur vi tänker och hur vi pratar. Här samlas känslor, berättelser och metaforer och vi kan inte låta bli att använda oss av de här ramarna när vi möter världen.

Lakoffs poäng är att alla människor tänker och resonerar i bilder och metaforer. Det sätter ofrånkomligen ramar kring hur vi tänker och avgör också vilka slutsatser vi drar av skeenden omkring oss. Titeln på boken illustrerar Lakoffs kanske viktigaste insikt: Även om man försöker förneka en ram så stärks ramen. Man kan inte låta bli att tänka på en elefant när man hör ordet, inte ens när man uttryckligen blir ombedd att låta bli.

Så vad betyder det här för politiken?

En hel del visar det sig.

Lakoff hävdar att alla människor bär på en uppsättning vänstervärderingar och en med högervärderingar. För vissa dominerar högeruppfattningarna, för andra vänsteruppfattningarna och man kan vara mer eller mindre övertygad.

Men inom sig har man två världsbilder som ibland motsäger varandra.
Vad är det som avgör vad som blir dominant? Lakoff hittar svaret i hjärnan.

Möter man ett politiskt språk som passar exempelvis högerns världsbild så aktiveras den världsbilden inom en och växer sig stark. Ju mer exempelvis Sverigedemokraternas frågor diskuteras i media ju oftare aktiveras och stärks de uppfattningarna.

Och det både hos övertygade Sverigedemokrater och människor som egentligen står närmare ett vänsterparti. Samma sak händer när SD:s åsikter attackeras.

För att vänsterpartier ska vinna måste de prata om sina egna frågor: jobb, välfärd och rättvisa. Det är så man bekräftar, aktiverar, stärker och bestämmer ramarna för ett progressivt tänkande hos väljarna.

Under en vecka där vi pratat om böneutrop, etniciteten på våldtäktsmän, SD:s eventuella medverkan i en uppgörelse kring migrationspolitiken och Socialdemokraterna bestämt att de ska går till val på en historiskt stram invandringspolitik kan det, trots allt, vara värt att tänka på Lakoffs elefanter.

ARTIKELN HANDLAR OM