ÅSIKT

Svt kör av vägen med Förintelsegranskningen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: HERBERT KNOSOWSKI / TT / NTB Scanpix
Att fortsätta berätta om Förintelsen är vår skyldighet.
LEDARE

Sedan Nordiska motståndsrörelsen tog plats i Almedalen har Sveriges television fullkomligt sladdat av vägen. I sitt sätt att bemöta den militanta nazistgruppens verklighetsfrånvända påståenden behandlar SVT nazisterna som vilken politisk rörelse som helst. Kort och gott: nazisterna förnekar – i vanlig ordning – Förintelsen, och lutar sig mot en självutnämnd ”avrättningsteknikers” humbugforskning, och i såväl artiklar som inslag granskar SVT om Förintelsen över huvud taget ägt rum.

”Användes Zyklon B för att massmörda människor?”.

Det är på den nivån.

Viktigt att fortsätta berätta

Det är självklart viktigt att fortsätta berätta om Europas mörka historia. Sanningen om mänsklighetens avgrund måste alltid fortsätta att leva. Regeringen Persson gjorde en betydande insats med ”Om detta må ni berätta: En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945”. Boken skickades ut till skolor och föräldrar som hade barn i mellanstadieåldern och uppåt kunde också beställa den. Bara under det första året beställdes 800 000 exemplar. Det ledde till samtal i klassrum och runt köksbord, boken blev ett verktyg för lärare och föräldrar för att förklara det ogreppbara. De politiska initiativen som sprider kunskap i det här ämnet får aldrig upphöra.

Ifrågasätta självklarheter

Men att börja ifrågasätta självklarheter är något helt annat. Förintelsen är en del av vår historia, ett svartbränt märke på vår tidslinje som markerar mänsklighetens kapacitet till ondska. Judar, romer och homosexuella som systematiskt mördades. SVT gör förstås sin granskning i all välmening, men hur långt ska man förskjuta samtalet när dårar gör entré? Hur många vansinnespåståenden av nazisterna ska leda till faktakoll? Blir ”Judarna styr världsekonomin i en världskonspiration” nästa nasseyttrande som ska bemötas?
Det är ett fokus som blivit suddigt, ett samtal som irrat vilse. Vi som tagit del av dokumentationen och vittnesmålen från Förintelseöverlevande har blott en enda skyldighet: att se till att det aldrig någonsin händer igen.