ÅSIKT

Hitler är inte i studion och kan försvara sig

Foto: Robin Lorentz-Allard / AFTONBLADET / 85392
LEDARE

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I lördags var jag på Henrik Schyfferts ”Var inte rädda” på Scalateatern i Stockholm. Det var näst sista föreställningen och avslappnat. Ute var det 24 grader och salongen doftade lätt av solkräm.

Schyffert berättade om ett anklagande brev han fått från sin personlige näthatare Oden Korsrriddare. ”Du är rädd” var trollets budskap och Schyffert ägnade sedan en och en halv timme åt att förklara hur sant det var.

Jag lämnade Scala med lätta steg, ett stycke vällagad politisk snabbmat rikare. Men även med en känsla av saknad. Schyffert skämtade om rasister, Sverigedemokrater och nättroll som om det var helt okej att göra det.

Så är det inte längre.

SD:s åsiktspoliser

Idag patrullerar Sverigedemokraternas åsiktspoliser det politiska samtalet. Även många mediechefer sneglar nervöst på Oden Korsrriddare.

Utanför Scalateatern skulle Henrik Schyffert behöva varningstext. Som när programledare i radio numera regelmässigt avbryter och betonar saker som ”SD skulle nog inte själva kalla sig rasister” eller "SD är inte här och kan försvara sig".

Tecknaren Max Entin fångade stämningen i en viral tweet efter att Aktuellt låtit tidningen Nya tider själva diskutera sina nazikopplingar.

Inget annat parti behandlas med sådana silkesvantar. Men tusen arga fejkkonton i sociala medier kan ju inte ha fel?

Det många i medierna inte verkar förstå är att den högerextrema offerkoftan inte har något med verkligheten att göra: det är en pose. Oavsett hur mycket SD dominerar debatten eller Jimmie Åkesson får vara med i TV så är ”invandringskritiker” tystade och kränkta.

”Folket” mot ”eliten”

Det som hände i Ungern under förra ”valet” är talande. SD:s systerparti Fidesz kontrollerar regeringen, domstolarna, medierna och större delen av det civila samhället.

Ändå lyckas premiärminister Viktor Orban utmåla sig som kränkt och ett offer för mäktiga krafter. Eftersom han i verkligheten styr alla samhällets maktcentra fick han uppfinna en politisk motståndare. Genom att skickligt utnyttja gamla antisemitiska stereotyper gick han i opposition mot den amerikanske miljardären George Soros. Det var ren teater, Soros bor i New York och var inte kandidat i valet.

Men tricket lyckades. Viktor Orban lyckades framställa sig som "folket" i kamp mot "eliten" trots att han har nästan all makt i sitt land.

Blev åsiktskorridoren bredare?

Normaliseringen av rasism och fördomar har skett under förevändningen att vissa saker inte "får diskuteras". Statsvetaren Henrik Oscarsson kallar det för en "åsiktskorridor" som stänger ute vissa frågor.
Men har åsiktskorridoren verkligen blivit bredare av att invandring nu dominerar i stort sett varje politisk fråga? Eller blev den enda effekten att de röster som talade för tolerans och öppenhet tystnade?

I mörkret på Scalateatern skämtar Henrik Schyffert om allt. Ibland tappar han publiken, ofta i de nedre regionerna. Ibland kan man höra en nål falla.

Jag är inte rädd trots allt, tänker jag efteråt. Inte så länge man kan skämta om allt utan att någon avbryter.

ARTIKELN HANDLAR OM