Fyrverkeriernas afton

Barbro Westling ser Drottningens Juvelsmycke i Helsingborg

Foto: Emmalisa Pauly
Carl Jonas Love Almqvists Drottningens Juvelsmycke i Örjan Anderssons dansteaterversion. På bild: Gustav Berg, Javier Perez Perez, Sophie Augot, Emma Mehonic, Jernej Bizjak, Sasha Becker.

avBarbro Westling

TEATER

Nätt klapprande klackskor, pastelligt sidenfrasande kostymer, höga peruker och zinkvita masker med svart ögontusch och rosa små plutmunnar. Typisk Gustav III-tid på Helsingborgs stadsteaters lilla scen.


Det är den okuvlige koreografen Örjan Andersson som med fräckhet, stilkänsla och riktigt hektiskt tempo tagit sig an Carl Jonas Love Almqvists dueller och dubbel-jalousier.

Nyss gjorde Andersson dans av Hamlet på Folkteatern i Gävle. Hans version av klassikern Drottningens juvelsmycke från 1834 är vigt och lustfyllt teatral och lockar som ett ömsom nipprigt, ömsom rått men allt igenom underhållande allkonstverk.


Magnus Lindmans fria dramatisering av Almqvists roman driver hysteriskt med den språkliga omständligheten i de slottsbesuttna 1700-talskretsarna. Tintomara, den gäckande androgynen som alla förälskar sig i men själv älskar ingen, smygs in i flödet kring maskeradbal och kungamord. Väl i centrum strålar hon inte av nån spröd romantik. Hon skjuter friskt i naturen, men inte på djuren, hon förför, men utan uppsåt. Sophie Augot är frestande avvikande och bortvänd men håller för att lekas med. Och det är rokokons, och teaterns, lekfullhet som visar upp sig i de många infallen, avbrotten och upptågen denna kväll.

Ensemblen är närmast övertänd och tar ut snirklar, böjar och ironier i rasande rapp replikföring och sprittande fysiska kast.


Hit och dit förflyttas handlingen på den avlånga remsan till scen, fylld av hål och luckor och busiga teaterspratt. Ögonen går i kors av allt att samtidigt titta på. Kostym, scenrum, ljus- och ljud samspelar och blir komik.

Tintomara faller till sist för en välriktad kula, men Andersson ligger lågt med att plocka identitetspolitiska poäng på androgynens död. Det är klokt, för detta är fyrverkeriernas afton, slängigt och stormande, trots det lämnande knappast ett spår.

ARTIKELN HANDLAR OM