Klyschig sexfantasi i korta shorts och linnen

Omotiverad homosexuell blick på Strindberg

avCecilia Djurberg

Foto: Spect scenkonst
Magdi Saleh och Johan Svensson.

Jag intervjuade en gång en manlig regissör som påstod att all teater handlar om sex. Under metoo-hösten funderade jag ofta på hur utbredd den idén är i teatervärlden. Sex är så klart en stark drivkraft som kan utnyttjas dramatiskt, men inte alltid motiverat. När regissören och skådespelaren Johan Svensson tillsammans med Magdi Saleh använder detta slitna regigrepp för att anlägga en homosexuell blick på Strindbergs Paria på Fria teaterns lilla scen, kommer tolkningen inte heller ut tillfredställande.

Idén är inte ointressant. Den korta enaktaren öppnar för spekulationer kring hur de båda herrarna hamnade i det skånska sommarhuset. Dessutom kan herr X kommentar om herr Ys ”mjuka sidor” fungera som kodad nyckel att vrida normkreativt på.

Men då texten, som här, förblir obearbetad blir resultatet inte mer än en klyschig sexfantasi i gaystereotyp kostymering med korta jeansshorts och linnen. En prolog med dansant uppraggning till modern electro bäddar för en het natt med rosé och poppers på uppblåsbar madrass. Trots att Strindberg låter oss förstå att männen känner varann sedan tidigare.

Rader från författarens Erinran till Ett drömspel spelas upp, vilket framstår som en ansträngd ursäkt, då Paria hör till Strindbergs naturalistiska pjäser. Ingrepp i texten hade behövts för att landa denna idé, som nu snarare skapar frågetecken om varför faktumet inte berörs att herr X, i denna tolkning, faktiskt bedrar sin hustru.

Temat är ju ändå skuld.

Paria spelas även i Göteborg under Pride.

ARTIKELN HANDLAR OM