Brøgger bygger om sina gamla romaner

Modigt om att säga ja – men originalverken är ännu giltiga

Foto: Jonas Herjeby
Suzanne Brøgger, f. −44, aktuell med romanen ”Koral”.

avPia Bergström

BOKRECENSIONER

Koral är melodin i en psalm, ursprunget är den gregorianska sången. När Suzanne Brøgger skriver ihop stycken ur sina självbiografiska romaner till en slags fyrstämmig koral menar hon (enligt baksidestexten) att hon ”ödelägger” sina böcker för att ”säga ja till livet om och om igen”.

Hmm, ja. Krasst kan man ju också säga att författaren klippt och klistrat, främst från romanen Ja (1984), och lagt in några fina stycken här och där från Crème fraîche (1978) och Transparence (1994). 

Och även om hon kallar det ”återkomponering” känner jag mig lite blåst av denna koral. Dessutom lossnar sidorna av den dåliga bindningen. Jag tycker det hade varit bättre att återutge de gamla verken, precis så självhävdande, mytskapande och spretiga som de skrevs och börjat med skandaldebuten Fräls oss ifrån kärleken, (1978) vars frihetliga analyser av sex och äktenskap fortfarande är giltiga.

”Koral” återberättar alltså passionshistorien mellan den bohemiska författarinnan och en äldre, nyss skild svensk förlossningsläkare som är trött på familjelivet och villaförorten. De möts på en berusad societetsfest i Köpenhamn, intill en bur med ormar och inleder genast ett ”omöjligt” förhållande. De lever i olika verkligheter, har skilda värderingar, är egentligen ­inte intresserade av vad den andre tänker och tycker men dras ändå magnetiskt till varann. 

Samtidigt som hon skriver klart Fräls oss ifrån kärleken där hon naket självutlämnande och profetiskt förklarar kvinnan som sexuellt fri och helt dömer ut äktenskapet som institution, friar hon till sin förlossnings­läkare. Han säger ja.

Redan före bröllopet gör de slut. Och återförenas. Älskar, grälar, skiljs igen. De kan inte vara ifrån varann, inte heller leva tillsammans. Men den bild man ges är ju författarjagets högst egensinniga, och hon själv framställs varken som svartsjuk, trångsynt eller rädd. Det är läkaren som inte klarar av att leva med en så intelligent, bildad, storsint och fri kvinna. En kvinna som dess­utom umgås vänskapligt med flera av sina gamla älskare. ”Hora!” skriker han, inte bara en gång.

Och hur klok och välformulerad denna psalm om kärlek än är så är det ju något med sexuell passion och dess ojämlika ­lidande som inte går att begripa. 

”Endast ett krossat hjärta är helt” citerar hon på försättsbladet, samma chassidiska visdom som inledde Ja för 25 år sen

Detta ”Ja” har Brøgger utvidgat till en hel livshållning som inte bara bejakar förälskelsen i en förlossningsläkare som vill klippa hennes vingar. Trots skaderisken rekommenderar hon ett ja till hela världen, också dess främlingar och okända platser, farliga typer och konstiga heligheter.

Det är en modig hållning. Och även om Brøgger numera är en mycket etablerad författare och sitter i Danska Akademin har hon fått betala ett högt pris (runkande stalkare och hat) för att hon framhärdat i att vara både en intellektuell och sexuell kvinna.

ARTIKELN HANDLAR OM