Hjärtskärande och naket otäckt

Stina Wollter är en vän att hålla i handen

1 av 2
BOKRECENSIONER

Stina Wollter är konstnär, ­radiopratare och kroppsaktivist med ett populärt konto på Instagram. Hon debuterar med en självbiografisk essäsamling, Kring denna kropp. Författarens kropp på omslaget ligger mjukt hopkurad inuti ett konstverk av sten i en rund livmoderliknande grop.

Boken är ljuv att vistas i trots att stoffet är sorgligt, stundtals naket otäckt. Känslan är som att hålla en vän i handen, i ett rum man längtar till. Wollter behärskar tilltalets konst, hon har trygg pratarröst.

Bäst blir det när Wollter dröjer i den brutala uppriktigheten, i flera kraftprov till kapitel där jaget klättrar, klamrar sig vid, häver sig mot smärtan i att förlora en älskad syster i anorexi, att vårda en dement mamma. Sämst blir det i de avsnitt där krönikören vinner över författaren och ärligheten avbryts av åsikter och avsikter, där Wollter söker utgångar och tröst i optimistisk agitation.

Med detta sagt finns det så många levande texter i Kring denna kropp som aldrig kommer att lämna mig. Berättelsen om systern Ylva går överhuvudtaget inte att läsa utan att gråta. Det är bokstavligt hjärtskärande, som om pennan doppats i syra och skurit in bokstäverna i hjärtat.

Skildringen av moderns dödsarbete smälter in i mig, lägger sig med kinden tätt intill, själs­nära. Jag fascineras av Wollters tankar om konst, av hennes förmåga att uppleva livet med hela kroppen men också driften hon har att låta kroppen trösta hela världen.

Saker händer i verkligheten, men även på Instagram. Wollter har en livlig, innerlig relation till mediet, men är hatet och kärleken som hon möter där lika verkliga som i det fysiska livet? Jaget utger sin kropp för sina följare som en dansande Jesus, får ta emot kärlek och uppmuntran, men också onödiga råd, kritik hon inte bett om och gränslösa påhopp. Detta är priset jaget betalar – men för vad? Att sprida kroppsglädje, förändra attityder, inympa frihet i vissnade själar?

Instagram blir också en inre resa för Wollter – är följarna bara åskådare? För egen del är jag glad att få vara en läsare och inte en följare. Till skillnad från sociala medier där jag för alltid är en del av större publik, men kommentaren nummer niohundrasextiotre, får jag i ett textrum författarens hela uppmärksamhet. Dialogen mellan oss är intensiv, personlig.

Wollter skriver fram kvinnligt kodade erfarenheter. Att som barn bli ansatt med vuxna mäns sexualitet utan möjlighet att i fred få utforska sin egen. Att en man som du älskar slår och kränker dig. Att bli utsatt för främmande mäns gränslösa anspråk på sexuell uppmärksamhet. Jag önskar att boken var längre, bredare. Här finns material nog till en hel svensk Neapelsvit. Och Stina Wollter är den fantastiska väninnan.

ARTIKELN HANDLAR OM