Drivet och roligt om familjekris

Malin Krutmeijer om Amir Osmancevics ”Bedrövelser”

Författaren Amir Osmancevic ges ut på svenska för första gången.
BOKRECENSIONER

Det händer att jag plötsligt liksom vaknar till och förbluffas över samhällsutvecklingen. Som ung hade jag till exempel aldrig kunnat föreställa mig att nationalistisk högerradikalism inom en snar framtid skulle framstå som den mest energiska politiska rörelsen i Europa. Nu lär jag väl leva resten av mina dagar i denna tidsanda som är mig så främmande.

Liknande insikter drabbar huvudpersonen och berättaren Mirza
i Bedrövelser, Amir Osmancevics lilla pärla till roman.

Mirza är en 50-årig bibliotekarie som etablerat sig fint i Skåne efter flykten från Bosnien 1993. Denne ateistiske rock’n’roller, humanist och litteraturälskare kastas ur livslunken när han upptäcker att hans studiebegåvade son blivit strikt religiös. Beviset får han genom att, stilenligt stärkt av ett par Carlsberg, smyga på pojken utanför en moské i Köpenhamn.

Mirza reagerar med att barrikadera sig i ett rum i familjens lägenhet. Där ägnar han sig åt att röka, dricka sprit och spela musik för att slippa höra sonens böner och moraliska uppläxningar – ”mitt rum var en som en sekulär stat och resten av lägenheten som Iran efter Khomeinis återkomst”. Hans fru Senada pratar däremot med sonen och kommer honom nära. Till slut har den obstinata farsan gjort sig omöjlig.

Han har länge lekt med tanken på att återvända till Banja Luka, så när ödet spelar honom i händerna med en bostad i den gamla hemstaden gör han slag i saken. Det tar honom 20 minuter att packa.

Givetvis blir det inte som han tänkt sig. På något sätt krossas alla hemvändares illusioner, och det gäller inte minst Mirzas. Han möter en tuff och begåvad kvinna som tycks tragiskt dömd att vårda människorester. Ännu värre: han får en ung serbisk fascist på halsen, och där sitter han med samtidens taggtrådar obönhörligt virade runt sitt gamla frihetliga hjärta.

Så bygger Amir Osmancevic sin samtidsstudie av bitar som inte passar ihop men som på något sätt ändå måste ha med varandra att göra. Äpplen kan väl ändå inte falla hur långt från träden som helst? 

Romanen ger inget entydigt svar på den frågan, men den ger många mycket bättre saker. Temat är ju ganska hårt stiliserat – generationskonflikt, dagens extremismer och Balkan post kriget, nedkokat till några personer – men litterärt spritter och forsar
boken fram. Den är full av humor, esprit och intelligens. Här ryms svart tragedi och absurd komedi i driven språklig gestaltning, strålande översatt till svenska av Djordje Zarkovic

Någon enskild scen kan dra en smula åt buskis, men oftare räddas skutan av drastisk galghumor och klarsynta iakttagelser. Emellanåt associerar jag faktiskt till den franske författaren Michel Houellebecq, som när Mirza tröttnar på att den hotfulle fascisten stör honom i hans privata trivselcirklar: ”Tiden gick långsamt. Mitt drick- och lässchema hade rubbats.”

Ack, medelålderns mjuka desillusion, friheten när man slutar se sig själv som så förbannat viktig – men i gengäld vill bli lämnad i fred med sina njutningar. 

Jag för min del har njutit i den krasse och upproriske Mirzas
sällskap. Det är inte ofta jag skrattar högt när jag läser.

Amir Osmancevic bor i Malmö, och har enligt baksidestexten
skrivit sju böcker. Bedrövelser är den första som översatts till svenska. Jag hoppas det blir fler.

ARTIKELN HANDLAR OM

Roman

Balkan