ÅSIKT

Kultur-tv med hög fart

Ulrika Stahre har sett SVT:s nya satsning Kulturveckan

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Janne Danielsson/SVT
Malin Jacobson Båth, Jessika Gedin, Fanna Ndow Norrby, Hannes Fossbo.
KULTUR

Kalejdoskoplika mönster som rör sig rytmiskt, en och ­annan textplatta. Och framför allt en ­alldeles för nervös kamera som ­ömsom zoomar in alldeles för ­nära, ömsom sveper obegripligt. Möjligen är kameran i fas med ­kalejdoskopet, men så ser hur som helst SVT:s nya satsning ­Kulturveckan ut.

Som tur är fylls den lite valhänta formen med ett brett och aktuellt innehåll. På en timme hinner programledarna Hannes Fossbo och Jessika Gedin diskutera Golden Globe-galan, #Metoo, de tre hundraåringarna Ingmar Bergman, Birgit Nilsson och ­Elsa Grave, Jesus och julen samt biopics med anledning av filmen om Ted Gärdestad.


Det är hoppackat, ändå glättigt och lätt. Efter den inledande ­flåsigheten landar programmet, när poeten Anna Hallberg får komma in och prata om Grave. Samtalet klarnar och får ett lyster som är ett måste för den här ­typen av pratprogram.

SVT kallar Kulturveckan för ett utvecklingssamtal – inte så passande, eftersom det mest ­påminner om tvång och samtal hårt styrda av sin form – men ­programmet liknar mest ett ­mycket långt Kulturnyheterna. ­Inget fel i det, det kan säkert bli bra när alla har hittat sina roller.

Dock är det lite nedslående att kultur verkar vara samma sak som film och teater. Det är en ­prioritering som förstås har med säsongen och det egna tv-mediet att göra, och det faktum att litteraturen har ett eget program. Jag hoppas verkligen att jag har sett fel och att framtida kulturveckor dränks i konst, musik ­och dans.

ARTIKELN HANDLAR OM