ÅSIKT

Kultur-tv med hög fart

Ulrika Stahre har sett SVT:s nya satsning Kulturveckan

Foto: Janne Danielsson/SVT
Malin Jacobson Båth, Jessika Gedin, Fanna Ndow Norrby, Hannes Fossbo.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Kalejdoskoplika mönster som rör sig rytmiskt, en och ­annan textplatta. Och framför allt en ­alldeles för nervös kamera som ­ömsom zoomar in alldeles för ­nära, ömsom sveper obegripligt. Möjligen är kameran i fas med ­kalejdoskopet, men så ser hur som helst SVT:s nya satsning ­Kulturveckan ut.

Som tur är fylls den lite valhänta formen med ett brett och aktuellt innehåll. På en timme hinner programledarna Hannes Fossbo och Jessika Gedin diskutera Golden Globe-galan, #Metoo, de tre hundraåringarna Ingmar Bergman, Birgit Nilsson och ­Elsa Grave, Jesus och julen samt biopics med anledning av filmen om Ted Gärdestad.


Det är hoppackat, ändå glättigt och lätt. Efter den inledande ­flåsigheten landar programmet, när poeten Anna Hallberg får komma in och prata om Grave. Samtalet klarnar och får ett lyster som är ett måste för den här ­typen av pratprogram.

SVT kallar Kulturveckan för ett utvecklingssamtal – inte så passande, eftersom det mest ­påminner om tvång och samtal hårt styrda av sin form – men ­programmet liknar mest ett ­mycket långt Kulturnyheterna. ­Inget fel i det, det kan säkert bli bra när alla har hittat sina roller.

Dock är det lite nedslående att kultur verkar vara samma sak som film och teater. Det är en ­prioritering som förstås har med säsongen och det egna tv-mediet att göra, och det faktum att litteraturen har ett eget program. Jag hoppas verkligen att jag har sett fel och att framtida kulturveckor dränks i konst, musik ­och dans.