ÅSIKT

Dolly Style – en hållplats på väg till robotframtiden

Anna Andersson: Kanske är autenticitet överskattat inom underhållningen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: PETER WIXTRÖM
Dolly Style i Melodifestivalen 2015 – inte samma gäng som tävlade i lördags.
KULTUR

Trots att jag är 48 år gammal och inte har några barn så har inte Dolly Style gått mig helt förbi, i alla fall inte som fenomen. Tre glada tjejer i pastellfärgade peruker, som sjunger glada låtar – ”Hello hi!” – och tycks ha en trogen fanbase bland barn mellan cirka sex och tio år. Det är ingen hemlighet att samtliga medlemmar har bytts ut, i några fall flera gånger, sedan bandet skapades 2015. När de i lördags deltog i Melodifestivalen för tredje gången var det inte samma Holly, Dolly och Molly som var med första gången för fyra år sen.

Att band skapas för att fungera kommersiellt snarare än av konstnärliga skäl är inget nytt, ni kommer väl i håg till exempel The Monkees eller Spice Girls. Det nya ligger mer i den snarast frejdiga uppriktighet om syftet som bandets skapare, Emma Nors och Palle Hammarlund, visar i dokumentären ”Dolly Style-fabriken” (SVT Play). ”Jag tänker på Dolly Style som McDonalds”, säger Nors, som har planer på att dra i gång flera parallella Dolly Styles i olika länder – ett tyskt, ett spanskt, ett franskt … 

Att jämföras med en McFeast är förstås inte roligt för tjejerna under perukerna och i dokumentären berättar ett par av dem som slutat hur brutalt det känns att faktiskt vara helt utbytbar. Det är begripligt, samtidigt som en krass person kan konstatera att det är en del av konceptet – individualitet har ingen plats i det.

Om det är lätt att förstå skaparna är det mer intressant hur publiken fungerar. I Dolly Styles fall är de som sagt väldigt unga – den som började gilla gruppen 2015 har kanske gått vidare och bryr sig inte om vilken Holly som är med nu. Musiken låter som den ska och det visuella uttrycket är som det varit från början – är det alls relevant att tala om autenticitet? Kan man tala om oäkta, om det skapar äkta känslor?

Eller så är förutsägbarhet underskattat också inom musiken. Det är knappast bara småbarn som går på konsert och vill att allt ska låta och se ut som det alltid har gjort.

Det är svårt att skaka av sig känslan att Dolly Style är framtiden i underhållningsbranschen, perfekt framslipade för att erövra nya generationer. Eller kanske bara en hållplats på vägen, för naturligtvis kommer robotisering och AI att påverka även underhållningen. En robot skulle heller inte bli ledsen när hon blir utbytt – och än mindre berätta om det i en dokumentär.

avAnna Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM

Musik