ÅSIKT

Direktörer tiger om nazismen – igen

Jan Scherman efterlyser besked från det annars så pratglada näringslivet

Foto: TT
Nazistiska Nordiska motståndsrörelsen på Göteborgs gator.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I Göteborg mötte Nordiska motståndsrörelsen starkt motstånd och avsky förra helgen. Många goda demokratiska krafter i samhället stod upp. Bokmässan genomfördes. Och en viktig diskussion om hur nazism och högerextremism bäst bekämpas har nu tagit fart. Men det finns en besvärande tystnad. Varför säger det annars så pratglada privata näringslivet ingenting?

Den svenska företagsamheten kännetecknas ju av en offensiv linje när det gäller att driva politiska frågor för marknadsekonomins bästa i alla lägen. Ett legitimt särintresse i en demokrati.

Har direktörerna rest bort och tagit ut några lagstadgade semesterdagar? Ja, den semesterrätt som Svenska Arbetsföreningen, SAF på sin tid, motarbetade. 

Arbetsgivarna reagerade starkt mot kravet 8 dagars semester. De sa även nej till en reglerad arbetstid på 8 timmar om dagen.


Nej-sägandet fortsatte under hela det moderna samhällets framväxt, inte minst med ett närmast aggressivt motstånd mot ATP. Det politiserade näringslivet agerade kraftfullt mot vänster­rörelsen och man avfärdade förstås tanken på löntagarfonder. Lägre bolagsskatter, stopp för alla tankar på förbud mot så kallade övervinster, kritik mot MBL, arbetsmiljölagen och lagen om anställningsskydd. Hela vägen fram till i dag då Svenskt näringsliv agerar mot alla former av vinstbegränsningar i välfärden, flygskatt och allmän kritik mot att regeringen påstås förstöra näringslivsklimatet.

Ursäkta, jag glömde visst krigstiden, Tredje riket och herr Hitler. Det var så den okuvlige chefredaktören Torgny SegerstedtGöteborgs Handels- och Sjöfartstidning plägade kalla Hitler. Herr Hitler är en oförskämdhet, som han uttryckte saken.

Det privata näringslivet valde i stor omfattning att omfamna den dåtida nazismen. Allt för affärernas bästa. När kriget vände så vände näringslivet förstås kappan efter vinden och inledde charmoffensiven med de allierade. 

Tillbaka till det frekventa nej-sägandet. Otvetydigt är att det privata näringslivet utvecklat en verbal mångordighet där man med sylvassa argument gått till storms mot alla dem som inte håller med om marknadsekonomins samtliga partiska budord. Igen, allt detta ett legitimt särintresse i ett samhälle som hyllar och grundlagsfäster yttrandefriheten.


Men den besvärande direktörs­tystnaden om nazismen lämnar en rad frågor efter sig.

Varför inte, som i alla andra politiska frågor, ett snabbt och kompromisslöst avståndstagande?

Anser svenska näringslivet att man inte ska lägga sig i just denna samhällsfråga? Eller, är detta rent av ett ställningstagande som näringslivet tycker är svårfångat?

Det vore på sin plats att annars så självsäkra och pratglada direktörer uttalar sig, om just synen på dagens nazism. Fortsatt tystnad föder tvivel.