ÅSIKT

Filmfestivalen invigs med mys – före apokalypsen

Nu har Göteborgs filmfestival kickat igång för 42:a gången

avUlrika Stahre

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Äntligen stod kulturministern vid mikrofonen. Göteborgs filmfestival drar igång fyra dagar efter regeringsbildningen, och Amanda Lind kan hålla ett kort tal. Hennes första som minister. Ingen kan kräva en avsiktsförklaring på en invigning – där lättsamhet på gränsen till tramsighet dessutom är en dygd – men det som uttalades var det inget fel på. Jag, och att döma av applåderna, större delen av premiärpubliken vill gärna tro att vi fått en engagerad kulturminister. Vad annars?

Den 42:a festivalen invigdes med den finska komedin Aurora, en charmig kärleksfilm med en del överraskande och oväntade sidospår. Mitt i det snörika Lappland möter vi både lokalbefolkning och en liten flyktingfamilj bestående av far och dotter. Aurora själv skulpterar naglar, festar hårt och tar hand om en tillfälligt övergiven äldre excentrisk dam.


Aurora innehåller det mesta som man är van att möta när man tänker ”film”: oväntade härliga visuellt tydliga sammanträffanden, missförstånd som publiken förstår i förväg, ett driv framåt mot det självklara. Det låter kanske tråkigt, men film på festival är en stark kollektiv upplevelse. Och den blir ännu starkare, kanske, med den här typen av film.

Aurora visas i den nordiska tävlingen, liksom Aniara, fritt efter Harry Martinsons epos. En filmatisering som inte är helt lyckad men förstås lever på det oerhörda: att vara människa på en farkost som slungas ut i rymden, utan hopp. Aniara visas under festivalen också i solovisningar i sarkofager. En fruktansvärd idé, även om den för all del är spektakulär: den utsatta existentiella ensamheten som är eposets grund borde inte behöva mer förstärkning.

Men filmkonsten, som annan konst, behöver ytterligheter och Göteborgs filmfestival brukar lyckas balansera mellan brett och smalt, experiment och mainstream. Årets tema är Apokalyps. Apokalyps som i skälet för Aniara att lyfta, eller som i den postapokalyptiska vinjettfilmen. Klimatförändringar, politisk oro – nog ligger temat rätt i tiden.

Lika rätt som att för säkerhets skull minska oron och inviga alltsammans med en komedi.

ARTIKELN HANDLAR OM