ÅSIKT

Samma gamla tomte som vanligt

Julkalender: Svante Lidén om barndomens doft av sprit

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Emma Mattsson
Cederlunds, alltid Cederlunds.

avSvante Lidén

KULTUR

Vem tänker på Tomten?

Det har väl ingen gjort på allvar sedan folk slutade läsa tidningar och farsan eller morsan eller vem det nu var kom på att det var dags att smita ut och köpa Aftonbladet på julafton.

Då visste man att Tomten snart skulle dyka upp. Och att den stackare som offrat sig för tidningsköpet missade Tomten även den här gången.

Det behövde förresten inte bara vara Aftonbladet som saknades för att Tomten skulle infinna sig. Det kunde lika gärna vara ­cigaretterna. Eller om det var så att nån var tvungen att kila över till grannen för att ­låna telefonen eftersom den egna inte fungerade – den här julaftonen heller.

I vilket fall, när något av ovanstående inträffade visste man att Tomten var på väg.

Ibland kom han ändå. Vid sådana tillfällen luktade han alltid sprit. Inte glögg – sprit.

En gång ramlade Tomten nedför trappen i grannkåken och hamnade rakt i famnen på herr Eriksson som var klädd likadant. Herr Eriksson ringde efter ambulans.

Sen gick herr Johansson i grannkåken på kryckor resten av vintern.

Det var förresten samma jul som min moster Annika trampade sönder min nya modelljärnväg ungefär en kvart efter att jag packat upp den.

Hon luktade punsch. Cederlunds, det var alltid Cederlunds.

Årets Tomte? Det är nog samma som vanligt. Fast nu kommer han utan att någon går ut för att köpa tidningen.

Märkligt.

ARTIKELN HANDLAR OM