ÅSIKT

Hur står det till med den fria journalistiken i krigstider?

Kajsa Ekis Ekman svarar Dagens Nyheter om sina reportage från Venezuela

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

avKajsa Ekis Ekman

Foto: CAROLINA BYRMO/AFTONBLADET
Kajsa Ekis Ekman replikerar Dagens Nyheters Martin Liby Troein

DEBATT. Hur står det till med den fria journalistiken i krigstider?

Jag undrar eftersom rapporteringen om Venezuela tycks så regisserad på sistone. Det är som om det utgick ett diktat den dag Trump hotade landet med anfall. Journalistiken försvann och i stället fick vi krigspornografiska berättelser om ett land i behov av räddning från en ond tyrann – kusligt lika de som skrevs om Irak och Libyen före invasionerna.


Borta är redogörelser för de geopolitiska intressen som står på spel. Borta är också den lilla detaljen att USA och EU håller landet i blockad och inte tillåter det att köpa mediciner, samt att just den typen av "humanitär hjälp" som ursäkt för invasion fördömts av FN och Röda Korset.

Här är för övrigt en intressant jämförelse: när Ryssland försökte komma in i Ukraina under precis samma förevändning 2014, kallade Ukraina det en "markinvasion med humanitär hjälp som täckmantel". Catherine Ashton, "EU:s utrikesminister", sa då: "Vi förkastar Rysslands beslut att ta in den humanitära sändningen på ukrainskt territorium utan medgivande av de ukrainska myndigheterna."

Samma brev, olika avsändare. Var finns minnet?


Jag åkte till Venezuela för att jag ville ta reda på hur det var där. I mina två reportage därifrån försöker jag redogöra för komplexiteten i ett land i kris, som hotas av ett militärt angrepp (Aftonbladet Kultur 18 och 19 feb).

Jag bodde hos fattiga människor, jag skildrade deras oro för kriget, deras liv sedan revolutionen, deras missnöje med krisen och deras engagemang i folkrörelser. Kort sagt: Jag skildrade det jag såg. Jag tror, och har fått veta av många läsare att dessa ögonvittnesskildringar uppskattas, som man för övrigt inte kunnat ta del av någon annanstans i svensk press.

Men Martin Liby Troein Dagens Nyheters ledarsida tycker inte att reportagen alls borde ha publicerats. De fattiga människorna jag intervjuar har nämligen fel åsikt: många röstade på Maduro.

Liby Troeins hållning är anmärkningsvärd. Hur ser han på yttrandefrihet och fri journalistik egentligen?


Särskilt märkligt är det när han menar att detta är att "återge en auktoritär regims propaganda exakt och okritiskt" och enbart skylla krisen på sanktioner. När jag läser det blir jag konfunderad. Läs lite noggrannare, för det är ju inte alls vad jag skriver.

Tvärtom lägger jag skulden på både sanktionerna och regeringen för den ekonomiska krisen. Och de människor jag intervjuar är inte okritiska mot Maduro, tvärtom. Men är Liby Troein så förblindad av sin kalla kriget-dikotomi att han inte kan se att det kan finnas mer än två hållningar? Är det dit vi kommit? Att varenda avsteg från Trumps krigsretorik bör stoppas?


Att vara intellektuell, Martin Liby Troein, det är att använda fler tangenter än ctrl+C och ctrl+V. Det är att tänka, studera och analysera själv. Inte att reflexmässigt ställa sig i tjänst hos vår tids krigsherrar.

ARTIKELN HANDLAR OM