ÅSIKT

Strålande podd om ”Chernobyl”

Hanna Olsson får svar på alla frågor tv-serien väcker

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: HBO

avHanna Olsson

KULTUR

Hjärtklappning, ångest och ett galet googlingsbehov. Så sammanfattar nog många av oss känslan efter att ha sett Chernobyl på HBO. Serien om kärnkraftsolyckan har blivit hyllad av kritiker och är just nu den högst rankade av publiken på filmdatabasen IMDB, högre än Game of thrones.

Denna extremt välgjorda och utstuderade skräckupplevelse får en alltså inte bara att må illa – för att man precis fattat konceptet strålskador – utan väcker även frågor. Vissa mer simpla, som:

Varför pratar de ­inte ryska? 

Varför bryter de ­inte (tack och lov) på ryska?

Andra, mer relevanta:

Vad är sant och inte?

Den där kvinnliga forskaren, de politiska besluten, naiviteten, lögnerna – vad stämmer egentligen?

HBO har förstås fattat detta och därför finns The Chernobyl podcast, med ett poddavsnitt per del i miniserien, av programledaren Peter Sagal och seriens skapare och manusförfattare Craig Mazin (dessutom dyker skådisar som Stellan Skarsgård och regissören Johan Renck upp i mindre klipp).

Viss fakta blir en lätt besvikelse, men annat gör att respekten för gänget bakom serien ökar. Till exempel är kontrollrummet i kärnkraftverket återskapat ned till minsta knapp, vilket påminner om hur rekvisitörerna bakom Mad men fick slita för att hitta frukt lika liten som den var på 1960-talet. 

Ingen amerikansk podcast utan kopplingar till Trumps politik och den ”lögnaktiga administrationen”, men tack och lov är serieskapandet i centrum.

Podden om ”Chernobyl” ger inte bara ett mervärde till serien utan uppvärderar också konsten att berätta en historia, det handlar faktiskt inte om massproducerat skräp som ska slöstreamas alla gånger.

Dessutom blir man sugen på att läsa Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl, utan vilken HBO-succén varit omöjlig eftersom mycket av manus baserats på den.

Det här är det nya sättet att kolla på serier, tänker jag. Eller bara precis som när man kollade om sina favorit-dvd:er med regissörens kommentarsspår.

ARTIKELN HANDLAR OM