ÅSIKT

”Skandal om vi inte får stanna i Sverige”

Pussy Riot-paret flydde från hot och våld i Putins Ryssland – nu kan de tvingas tillbaka

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Jonas Bilberg
Pussy Riot-medlemmarna Lusine Djanjan och Alexej Knedljakovskij med sönerna Levon, född i Sverige i september förra året, och Tigran, 4.

avkultur@aftonbladet.se

KULTUR

Vi befinner oss i ett flyktingboende, en etta med kök i en liten by fem mil utanför Örebro. En stor oljemålning föreställande Lusine Djanjan i sin röda balaklava står längs kortsidan av väggen. Lusine står framför den med sin yngsta son Levon i famnen, han föddes här i Sverige i september. Ovanför soffan, där Lusines make Alexej Knedljakovskij och jag slår oss ner, hänger barnteckningar av äldste sonen, fyraårige Tigran, bredvid målningar av medlemmarna i Pussy Riot. Vid ett litet bord bredvid oss sitter Tigran och ritar, han ritar hus och kartor.

Här har de bott sedan i april 2017. Mamma Lusine är internationellt etablerad konstnär och medlem i det feministiska punk- och konstnärskollektivet Pussy Riot. Pappa Alexej är känd för sin spektakulära performancekonst och för att vara en av få manliga medlemmar i samma kollektiv.

Pussy Riot bildades 2011 av filosofen och konstnärsaktivisten Nadja Tolokonnikova. Året därpå genomförde de sin numera världsberömda Putinkritiska punkbön i Frälsarkatedralen i Moskva. Två av medlemmarna, Tolokonnikova och Maria Aljochina, dömdes till två års fängelse för huliganism – en tänjbar paragraf som ofta används för att få tyst på Putins kritiker. 

När de avtjänade sitt straff åkte Lusine, Alexej och andra i Pussy Riot till ”Mordovlag”, ett fångläger 50 mil sydost om Moskva, på samma plats som sovjetiska Gulag, och genomförde en konstnärlig protest under en månad. Innanför murarna hungerstrejkade Tolokonnikova och Aljochina och fick brev utsmugglade till omvärlden som vittnade om slavlika förhållanden.

Foto: Jonas Bilberg
Pussy Riot-aktivisterna Lusine och Alexej har bott på flyktingboendet i Örebro sedan 2017. Nyligen fick de avslag av Migrationsverket på sin asylansökan, ett beslut som de har överklagat.

Lusines aktivism uppskattades inte av universitetet i Krasnodar där hon arbetade som lektor i konst och kultur. Hon fick sparken.

– Jag arbetade där i tio år och de två sista åren var ett helvete. Rektorn och andra på höga positioner ville skada mig. De dammsög internet efter bilder på min konst, Facebook- och Twitterinlägg och sa att allt måste raderas. De kontaktade mina studenter och bad dem radera likes. De anlitade en konstkännare för att leta efter extremism i mina verk. Även medierna skrev att jag sparkades på politiska grunder.

Det blev omöjligt för henne att ställa ut på gallerier och museum.

Efter internationella protester benådades Tolokonnikova och Aljochina av Putin strax före OS i Sotji 2014. De visade ingen tacksamhet utan åkte raka vägen till New York och uppträdde med Madonna på en Amnestygala. Därefter reste de tillbaka till Ryssland och genomförde en aktion i Sotji där även Lusine och Alexej deltog.

Under den gick ultranationalistiska kosacker till attack och piskade konstnärerna inför en passiv poliskår. Alexej fick sin egen gitarr slagen i huvudet. Attacken filmades och det obehagliga klippet spreds över hela världen. Polisen grep Tolokonnikova och Aljochina igen.

När Alexej uppträdde på gatan i Krasnodar och det kom fram folk var jag alltid rädd, för man visste inte om det var hemliga polisen.

Hemma i Krasnodar överfölls Lusine och Alexej av civila på gatorna och trakasserades i medierna.

– De tog sig in i vårt hem, möblerade om och lämnade fotavtryck, berättar Lusine medan Alexej visar mig foton på datorn av skoavtryck på parkett.

När Lusine var gravid attackerades hon av en man för att ”hata Putin”.

– På ett kafé i ett köpcentrum började han slå mig i huvudet. Det var fruktansvärt för han kom bakifrån så jag var totalt oförberedd. När Alexej uppträdde på gatan i Krasnodar och det kom fram folk var jag alltid rädd, för man visste inte om det var hemliga polisen. De kunde spreja en mörkgrön medicinsk sörja på dig som var svår att tvätta bort. Får du det i ögonen är det mycket farligt. Om du skulle slå tillbaka har de en anledning att gripa dig.

Alexej har varit med i medborgarrättsorganisationen Solidaritet och organiserat manifestationer mot regeringen. Han var vän med den liberala oppositionsledaren Boris Nemtsov som 2015 sköts till döds några hundra meter från Kreml.

– Vi anordnade demonstrationer mot Putin, det gav mig erfarenhet att organisera aktivister. Det hjälpte mig i min konst och att uttrycka mig. Boris enade människor från både höger och vänster. Det var därför han mördades.

I en aktion hängde Alexej ett kors om halsen på en staty av tjekans (föregångare till KGB) grundare Felix Dzerzhinskij.

– I dagens Ryssland har du två ideologiska vägar. Den ena är religionen. Den andra är en stark ledare och makt åt säkerhetstjänsten som jobbar i en milis – människor med makt. Vi har en ny religion nu, som en ny tjeka. Installationen var en bild av hur det ser ut.

Alexej dömdes till 15 dagars fängelse efter en rättegång som varade i sex minuter. 

– Det var maxstraffet men det betyder inte att de inte kan hitta nya sätt för ett nytt åtal för samma brott. Under de två månader som följde straffet konfronterades vi med hemliga polisen tre, fyra gånger, säger han.

– När Alexej satt i fängelse väntade en man utanför vårt hus. Han frågade om jag önskade att Tigran skulle bli fosterhemsplacerad. ’Du måste tänka på ditt barn och din framtid. Du måste säga åt din man att upphöra med sina aktiviteter och sluta göra din galna konst mot Putin’, säger Lusine.

De uppmanades av vänner i människorättsorganisationer att lämna Ryssland. Eftersom de tidigare ställt ut i Sverige hade de visum här och flydde hit i februari 2017. Efter att ha flyttats runt på flyktingförläggningar hamnade de i byn utanför Örebro i april samma år.

Sannolikt är orsaken politisk. Tar man emot politiska flyktingar från Ryssland kan det bli problem i relationerna

Under asylprocessen har Lusine och Alexej ställt ut i Milano och på anrika Saatchi Gallery i London men inte kunnat lämna Sverige. 

– Vi har missat flera utställningar som den i London. De ställde ut vår konst men vi kunde inte resa dit och hjälpa till eftersom vi inte får lämna Sverige, säger Lusine.

I december i fjol fick de avslag av Migrationsverket på sin asylansökan. Myndigheten bedömer att ”de ryska myndigheternas agerande vid de enskilda händelserna inte utgör förföljelse i utlänningslagens mening” samt att de ryska myndigheterna inte vidtagit ”några allvarliga oproportionerliga åtgärder gentemot dem”. 

Själva tror de något annat.

– Sannolikt är orsaken politisk. Tar man emot politiska flyktingar från Ryssland kan det bli problem i relationerna, säger Lusine.

– Beslutet är märkligt, fortsätter hon. De har ignorerat brev från människorättsorganisationer i såväl Ryssland som Tyskland, som skriver att det är viktig att vi får asyl. Normalt ska de göra research om regionen varifrån du kommer och inte se på Ryssland som helhet. I provinserna är det farligare än i Moskva att vara aktivist. De säger bara att i vår region pågår inget krig. De menar att när vi blivit attackerade handlar det om några incidenter med civila som inte behöver vara säkerhetspolis.

De har överklagat beslutet.

– Vi har två veckor på oss att komma in med fler yttranden. Vi har fler brev från människorättsorganisationer och Amnesty International. Ingen vet hur länge vi kommer att få vänta på rättens beslut, säger Alexej.

Förra året fängslades Pjotr Verzilov efter att han och andra i Pussy Riot stormat planen under finalen i fotbolls-VM. I september förgiftades och insjuknade han strax efter rättegången. Han togs till sjukhus i Berlin. I dag befinner han sig på hemlig ort utanför Ryssland.

Jag frågar Alexej vad som händer om han tvingas återvända till Ryssland.

– De kommer hitta ett sätt att få mig i fängelse. Jag har fått signaler om det. De kan göra sånt som att påstå att du försökt sälja droger, det gjorde de nyligen med en aktivist i Pskov. Hela fallet är en bluff för att stoppa hans aktivism, säger Alexej.

Lusine, vad händer med dig om du åker tillbaka?

– Naturligtvis har de grejer på mig med. De har visat bilder på min konst och sagt att de kan åtala mig för att vi använde slogans som de definierar som extremism. 

– Får vi nej igen är det en internationell skandal, säger Alexej.

Cyril Hellman

Frilansjournalist

ARTIKELN HANDLAR OM