ÅSIKT

Därför är fallet Ola Bini en världsnyhet

Martin Aagård om svenske IT-aktivisten som hamnat mitt i världspolitikens centrum

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

avMartin Aagård

KULTUR

Idag publicerar Aftonbladet Kultur ett upprop undertecknat av en diger samling internationellt kända politiska radikaler till stöd för den svenske IT-aktivisten Ola Bini

Vid första anblicken kan det tyckas underligt att Noam Chomsky och Pamela Anderson bryr sig så mycket om Sveriges sjätte mest inflytelserika programmerare (en titel Bini förärats av tidningen Computerworld), det lär ju knappast bero på att att han är upphovsman till två olika programspråk, eller hans bidrag till förbättrad anonymitet på nätet via Enigmail och Tor-systemet?

Nej, orsaken är synnerligen enkel. 


Den ecuadorianske åklagaren Fabian Chavez har inte lämnat särskilt många ledtrådar till vad det kommande åtalet handlar om, men en anledning till att Ola Bini nu sitter häktad har vi fått kännedom om via inrikesministern Maria Paula Romo – han är nära vän med Julian Assange.

Och Wikileaksgrundarens öde är något som engagerar såväl kända som okända politiska radikaler utanför vårt lands gränser.

Efter Assanges gripade ställs frågan på sin spets om Wikileaks ska betraktas som journalistik och därmed skyddas av pressfriheten, eller om de ska stämplas som en ”icke statlig, fientlig underrättelsetjänst”, vilket USA:s utrikesminister Mike Pompeo vill kalla dem.


Det är en stor fråga för journalistikens framtid och det är en allt annat än okomplicerad fråga. På sistone har Assange nämligen blivit en pusselbit i den hett omdebatterade Muellerutredningen.

Redan tidigt anklagades Wikileaks för att springa Moskvas ärenden, av den enkla anledningen att deras avslöjanden främst kom från amerikanska källor, och avslöjade amerikanska hemligheter. Många, inklusive Carl Bildt har inte tvekat att kalla Wikileaks för Putins nyttiga idioter. 


Tack vare Wikileaks publicering av de läckta mailen från Demokratiska partiet blev de en del av den misstänkta och minst sagt gäckande konspirationen mellan Donald Trump och Vladimir Putin som fått namnet ”Russiagate”.

Hackarna antas nämligen vara en rysk grupp som fått smeknamnet ”Fancy bear”, som antas hanteras av en avdelning i den ryska underrättelsetjänsten GRU, vilka antas ha lämnat mailen till Wikileaks efter att själva ha publicerat dem på en annan sajt.

Varenda rad i Muellers rapport är föremål för debatt, mycket av undersökningsmetoderna i rapporten är censurerade och inget är än så länge bevisat. Men misstankarna har växt i takt med att Russiagate svullnat som en varböld inför den kommande presidentvalskampanjen.
Och den outredda rysskopplingen kan ha bidragit till Ola Binis gripande. Dagarna innan varnade inrikesministern för att det bor två ryska hackare och en Wikileaksaktivist i Ecuador.

Ola Bini själv, oroade sig för att en häxjakt var i antågande.

Några ryska hackare har för övrigt ännu inte synts till i utredningen.


Samtidigt har Assange blivit en bricka i den infekterade Ecuadorianska inrikespolitiken. President Lenin Moreno (@lenin på twitter) har sitt namn till trots gjort en högersväng i politiken. I den ingår att försöka restaurera de fullkomligt söndertrasade relationerna med USA. Att kicka ut Assange från ambassaden bidrog naturligtvis till att lätta upp stämningen en smula, men fick samtidigt hans företrädare och tidigare kompanjon, Rafael Correa att kalla Lenin ”den störste förrädaren i latinamerikansk historia”.

Var passar då Ola Bini in i allt det här?

Är han ”collateral damage” i svallvågorna på Assanges gripande? Ett symboliskt offer i en paranoid ecuadoriansk maktstrid där varje anonymitetsaktivist blir misstänkt? Eller har han verkligen försökt utföra en hämndaktion som ska destabilisera den ecuadorianska regeringen?


Det finns nästan inget som talar för det senare. Binis advokat förnekar bestämt att hans klient någonsin jobbat med Wikileaks. Eller att han skulle vara bekant med presidentens fiender.

Och de brottstycken av information som åklagarsidan släppt ur sig visar på ett allt annat än övertygande fall. Inte minst för att det bygger på att det är komprometterande att ha umgåtts med Assange, något som skulle göra varenda profilerad yttrandefrihetsaktivist i hela världen till misstänkt. 

Inklusive Pamela Anderson.

FN:s rapportör för yttrandefrihet David Kaye, är bara en av många som anser gripandet vara grundllöst.

Därför är det viktigt att Ola Binis fall ifrågasätts ända tills Ecuadorianska myndigheter kan uppvisa det minsta bevis för att han gjort något fel (som inte är ett foto på datorer eller räkningar för serverkostnader).

USA:s krig mot Assange är ett krig mot obekväm journalistik och visselblåsare, om någon nu trodde något annat. Om Binis vänskap med honom är en grund till misstanke är det något som borde underkänna hela åtalet.


Fängslandet borde inte bara uppmärksammas av våra kändaste vänsterkändisar utan hårdgranskas av samtliga mediehus, inklusive Aftonbladet, som fick världsscoop tack vare Wikileaks, noggrant byggde upp Julian Assanges helgonstatus och när han visade sig vara en vanlig idiot raskt tog sina händer från från allt som hade med Wikileaks att göra.

Det är vår skyldighet.

ARTIKELN HANDLAR OM