ÅSIKT

Jättarna smiter från skattenotan

Petter Larsson om fjäskandet för multinationella bolag – en mångmiljardförlust

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: TT
Multinationella bolag som Apple, Google och Facebook flyttar sina vinster till skatteparadis. Störst förlorare är EU-länderna och många utvecklingsländer som under många år tävlat om att sänka skatten för företag.

avPetter Larsson

KULTUR

Google flyttade 204 miljarder kronor till Bermuda under 2017, en ökning från 157 miljarder året innan (TT 4 jan). Det är i stort sett varenda vinstkrona man tjänat utanför USA. På Bermuda är bolagsskatten noll procent.

Företag som Apple och Facebook gör på samma sätt.

Vad hjälper det då att land efter land i ett par årtionden fjäskat för de multinationella bolagen genom ständigt sänkta skatter?

Mellan 1985 och 2018 har bolagsskatterna i världen mer än halverats, från 49 procent till 24 procent. Det gäller även Sverige. Här låg skatten på 80-talet strax över 50 procent, och har stegvis sänkts till 22 procent. Nu vid årsskiftet sänktes den ytterligare ett snäpp till 21,4 procent.

Samtidigt har man, det ska sägas, minskat företagens avdragsmöjligheter.


Argumenten har varit desamma oavsett regering: attrahera kapital, skapa jobb och i slutändan nya skatteintäkter.

”Vi gör det här för att det är avgörande för var man lägger investeringar och fabriker eller huvudkontoren för multinationella bolag” motiverade dåvarande näringsminister Annie Lööf sänkningen 2013 (Ekot 13 sep 2012).

”De föreslagna förändringarna förväntas leda till att Sverige blir starkare och attraktivare för investeringar”, ekade finansminister Magdalena Andersson när hon aviserade den senaste sänkningen (Dagens Industri 19 juni 2017).

Det är det här som har kallats globalisering – kapitalets möjligheter att flytta produktion och på så vis spela ut länder mot varandra. Problemet är ju att alla andra stater tänker likadant, så att en nedåtgående spiral skapas, där de enda vinnarna i slutändan är kapitalägarna.

Ibland sker det helt öppet.

”En viktig drivkraft har varit att Storbritannien sänker bolagsskatten väsentligt, trots landets budgetproblem och att vi i Sverige har bolag som kan lokalisera sig dit”, förklarade Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton 2012.


Men staterna är delvis lurade. Det satsar på att bjuda under varandra för investeringar, när det stora problemet är hur lätt det är att flytta pengar, inte produktion.

Det menar en av världen ledande forskare på området, den franske ekonomen Gabriel Zucman.

”Nedgången i skattesatser är resultatet av felaktig politik i högskatteländer, inte en nödvändig biprodukt av globalisering”, skriver han i en studie från förra året, The missing profits of nations.

Där försöker han tillsammans med ett par kolleger beräkna hur mycket de multinationella företagen gömmer undan i skatteparadis. I vanliga länder, visar Zucman, har multinationella företag lägre vinster i förhållande till löner än de inhemska företagen. I skatteparadisen är vinsterna omvänt groteska, i Irland ligger de på 800 procent av lönekostnaden, i Puerto Rico det dubbla.

Det beror på bokföringsmanövrar á la Google. Vinsterna från de länder utanför hemlandet där företagen faktiskt har verksamhet och anställer folk förs över till länder där man i praktiken inte har någon verksamhet alls, men där skatterna är försumbara.

Vi andra får trasiga järnvägar, en a-kassa man inte kan leva på, inskränkta rättigheter för funktionsnedsatta

Nästan 40 procent av de multinationella bolagens vinster flyttas på detta sätt (2015).


Men i stället för att jaga skatteparadisen på allvar – vilket är svårt och kostsamt – inriktar sig skattemyndigheterna på att bygga upp system för informationsutbyte mellan högskatteländer. Sverige kan få hem gömda vinster att beskatta från Tyskland, och tvärtom. Vilket, förstår man, är en grav felprioritering: ”Länder som inte är skatteparadis stjäl inkomster från varandra medan man låter skatteparadisen blomstra”, skriver forskarna.

När forskarna sedan vänder på steken och försöker se var vinsterna verkligen har producerats, och var de borde ha beskattats, visar det sig att de stora förlorarna är EU-länderna och många utvecklingsländer. EU-länderna förlorar omkring 20 procent av sina skatteintäkter från bolagsskatten.

De ger inga specifika siffror för Sverige, men om vi tänker oss att Sverige är ett genomsnittligt EU-land i det här sammanhanget, så handlar det om en årlig förlust för staten på kring 24 miljarder. Det är i nivå med utgifterna för polisväsendet eller statens kostnader för jämställdhet och nyanländas etablering.


De superrika smiter från notan. Vi andra får trasiga järnvägar, en a-kassa man inte kan leva på, inskränkta rättigheter för funktionsnedsatta, en offentlig debatt som handlar om hur mycket de fattiga kostar och politiker som dödar vår framtidstro med mantrat att allt är för dyrt.

ARTIKELN HANDLAR OM